careca- en analyserande, välskriven och initierad blogg om fotbollsallsvenskan

En helt ny bloggserie har startats. Den här gången kommer jag att värdera de allsvenska lagens trupper och komma med förslag vad som behöver införskaffas till nästa säsong. Ett av lagen som fortfarande har chansen att lyfta Lennart Johanssons pokal kommer att redogöras för idag, IF Elfsborg.

Målvakt:
1 Abbas Hassan
30 Johan Wiland

Analys:

En av seriens absolut bästa målvakter kommer att lämna Allsvenskan nästa säsong. Johan Wiland kommer att bli utlandsproffs i nordens största fotbollsklubb, FC Köpenhamn. Föreningen har utåt sett sagt att Abbas Hassan kommer att vara förstamålvakt nästa säsong. Det ska dock kommas ihåg att precis samma sak sades i IFK Göteborg förra säsongen när Bengt Andersson slutade och lagets unga målvakter skulle få förtroendet. Laget agerade dock på ett helt annat sätt än vad som sades till media. Först försökte man knyta till sig Mattias Hugosson från Gefle och innan premiären skrev Kim Christensen på för klubben. Jag tror att Elfsborg kommer att försöka värva en etablerad målvakt. Det finns kapital i klubben och det finns ett antal bra målvakter i Sverige och övriga norden som skulle kunna bli aktuella för klubben. Jag tänker exempelvis på Eddie Gustafsson, John Alvbåge, Dime Jankulovski som skulle kunna bli aktuella för Elfsborg. Vi får se om min profetia slår in, men jag är övertygad om att Elfsborg kommer att ha samma strategi gentemot media som IFK Göteborg hade förra säsongen.     

Försvarare:
2 Mathias Florén
3 Johan Sjöberg
4 Johan Karlsson
5 Martin Andersson
15 Teddy Lucic
22 Andreas  Augustsson
27 Marcus Falk Olander

Analys:

Elfsborg huserar över seriens bästa backuppställning, vilket märks i antalet insläppta mål den här säsongen. Alla spelare har kontrakt över nästa säsong och jag ser ingen anledning till att varken köpa eller sälja spelare på den här positionen. Jag tycker att laget ska fortsätta utveckla sitt förvarsspel med de spelare som redan idag finns tillgängliga. Teddy Lucic är den här säsongens bästa nyförvärv alla kategorier och kommer naturligtvis att vara en stöttespelare även nästa säsong. Lucic har genomgående varit seriens bästa back, enligt mitt tycke. Mathias Florén har efter ett tungt 2007, haft en sensationell utveckling under 2008. Han har visat framfötterna i det defensiva såväl som i det offensiva spelet. Mitt recept är således exakt samma uppställning som under den här säsongen.

Mittfältare:
6 Helgi Valur  Daniélsson
7 Jari Ilola
8 Anders Svensson
9 Lars Nilsson

11 Daniel Mobaeck
14 Jesper Florén
16 Daniel Nordmark
20 Emir Bajrami
24 Stefan Ishizaki
25 Elmin Kurbegovic

Analys:

Stefan Ishizaki har vid flera tillfällen under de senaste åren berättat om sin önskan om att än en gång få chansen ute i någon större europeisk klubb. Tyvärr för både Elfsborg och Stefan drabbades han under hösten av en skada som håller honom borta från fotbollen i flera månader. Jag är relativt övertygad om att spelaren kommer att försvinna från klubben antingen i januari eller under sommaren. Lasse Nilsson har också deklarerat att det med största sannolikhet inte blir någon fortsättning i klubben nästa säsong, ekonomiska motiv ligger bakom det beslutet. Om min profetia slår in och Elfsborg förlorar två av sina bästa spelare, krävs det naturligtvis ersättare. Jag ser främst ett behov en högerbreddare och en offensiv mittfältare. Anders Svensson trivs bättre och bättre längre ner i banan och jag tror han kommer att fortsätta på den positionen även under 2009. Martin Eriksson ser jag som en perfekt lösning i rollen mellan mittfält och anfall, problem kan uppkomma då han tidigare tillhört ärkerivalen IFK Göteborg. När det gäller ersättare till Ishizaki är det oerhört svårt att finna någon av den kalibern. Ett förslag är att försöka knyta Daniel Bamberg från degraderade IFK Norrköping till klubben. Bamberg är irrationell, spelskicklig och en poängplockare av rang. Han håller för tillfället inte samma klass som landslagsmässiga Ishizaki, men har potential att utvecklas. IF Elfsborg söker först och främst svenska spelare i sin värvningsstrategi och det talar emot Bamberg. En spelare som Erik Sundin har fått ett lyft den här säsongen och jag tror att han har möjligheter att utvecklas ytterliggare i en toppklubb.     

Anfallare:
10 Denni Avdic
12 Joakim Sjöhage
17 James  Keene
18 Fredrik Berglund

Analys:

En av Superettans utropstecken den här säsongen, Falkenbergs Joel Johansson är redan klar för klubben. Johansson är en snabb och rivig forward, med näsa för målet. Jag sätter dock ett litet frågetecken för spelarens möjligheter att lyckas i Allsvenskan, han har sedan tidigare en misslyckad säsong i Halmstad bakom sig. Joakim Sjöhage kommer att lämna truppen och Johansson ses troligtvis som ersättare till precis nämnda spelare. Denni Avdic har alla möjligheter att bli en spelare utöver det normala, dock är han för tillfället aningen för självisk i sitt spel och det är något han måste arbeta med. Fredrik Berglund har tyvärr inte motsvarat de högt ställda förväntningarna som ställdes på honom när han skrev på 2007 från FC Köpenhamn. Berglund skulle nog må bra av ett miljöombyte för att utvecklas som spelare. Mitt förslag är att Elfsborg satsar på en riktigt etablerad forward, Kim Olsen har under hösten gjort stor succé i Örebro och skulle passa alldeles utmärkt som ensam forward i ett 4-2-3-1. Olsen har många kvaliteter som liknar den gamla Elfsborgshjälten Mathias Svensson och Olsen har alla förutsättningar att bli en publikfavorit på Borås Arena.

IFK Göteborg kommer att redogöra för under morgondagen. 

Djurgårdens IF

En helt ny bloggserie är i farten. Den här gången kommer jag att värdera de allsvenska lagens trupper och komma med förslag vad som behöver införskaffas till nästa säsong.

Föreningen har en jobbig säsong bakom sig. Det har varit ett turbulent år både på och utanför planen. Det finns dock en hel del som är positivt med Djurgården och det handlar om de spelare som anslöt till truppen under sommaren. Alla de här spelarna har hittills inte vist upp sin fulla kapacitet, men jag är övertygad att Ekong, Haginge och Oremo alla kommer att ha gjort avtryck i klubben den dagen de lämnar den.

Målvakt:
15 Dembo Touray
30 Oskar Wahlström

Analys:

Hade det här varit en undersökning av Allsvenskan 2007 skulle min analys ha varit att Djurgården har serien absolut bästa målvaktsbesättning. Trots samma målvakter under den här säsongen är jag nu inte lika övertygad om att så är fallet. Touray är antagligen den målvakten i Allsvenskan med den högsta högstanivån. Tyvärr har 2008 inneburit allt för många misstag från den resliga och hjulbenta målvakten. Jag ser dock ingen anledning för Djurgården att köpa en ny målvakt utan Dembo bör få fortsatt förtroende även under 2009.     
 

Försvarare:
0 Robert Stoltz (utlånad)
0 Dennis Boskailo (utlånad)
4 Patrik Haginge
6 Toni Kuivasto
8 Jan Tauer
13 Per Johansson
14 Kebba Ceesay
16 Markus Johannesson
23 Lance Davids
24 Peter Magnusson
31 Niklas Pentillä

Analys:

Här finns det enligt mitt sätt att se på fotboll en oerhörd kompetens. Antagligen försvinner Lance Davids efter säsongen. Sydafrikanen är något ovårdad i sitt spel, men är en frejdig offensiv ytterback. Patrik Haginge köptes in i somras, antagligen som ersättare till precis nämnda Davids. Får Haginge tid att växa in i rollen, kommer han gott och väl att fylla luckan efter Davids. Haginge är måhända inte lika bra offensivt som Davids, men är betydligt bättre i det defensiva spelet. I Jan Tauer och Per Johansson har föreningen två kompetenta vänsterbackar och jag ser ingen anledning för föreningen att införskaffa någon ny på den positionen. Peter Magnusson har varit en sensation sedan han skrev på för klubben, en robust och stark mittback. Det här är en spelare som jag tycker att klubben bör bygga sin backlinje runt nästa säsong. Spelare som Johannesson och Kuivasto blir inte yngre, men jag tycker att båda har kapacitet att ingå i en startelva nästa säsong. De här två herrarna får konkurrera om en plats jämte enligt mig givna Peter Magnusson. Således ser jag inget större behov att värva någon ny back, dock finns det alltid plats för en spelare som Rasmus Bengtsson i Trelleborg i vilken allsvensk trupp som helst.     

Mittfältare:
0 Philip Hellqvist
7 Prince Ikpe Ekong
10 Enrico Cardoso Nazaré
11 Daniel Sjölund
17 Stefan Batan
20 Martin Andersson
22 Andrej Komac
25 Sebastian Rajalakso
28 Kristoffer  Näfver
29 Aki Riihilahti

Analys:

Aki Riihilahti och Daniel Sjölund har missat stora delar av säsongen på grund av skador. Det här är två spelare som när de är friska tillhör absoluta toppskiktet i Allsvenskan. Det finns två andra spelare i den här lagdelen som jag tycker föreningen bör göra sig av med snarast möjligt. Enrico och Stefan Batan har inte presterat tillräckligt bra fotboll under sin tid i föreningen. Enrico är stundom lysande, men den nonchalans och det ointresse som brasilianaren visar upp är inte acceptabelt på den här nivån. Det finns en hel del unga och intressanta spelare på mittfältet och jag pratar då om Hellqvist, Rajalakso och Näfver. Spelare som förhoppningsvis tar ett steg till i sin utveckling nästa säsong.

Jag ser ett behov och en brist på spelfördelare i Djurgårdens trupp. Andreas Johansson är naturligtvis en önskedröm för alla djurgårdare, men det känns inta realistiskt i dagsläget. Det finns dock duktiga spelfördelare i mindre allsvenska klubbar, som skulle kunna vara av intresse för Djurgården. Nordin Gerzic är ett namn, Jonas Bjurström i Trelleborg har vissa kvaliteter som skulle kunna vara användbara i Djurgården. Pavel Zavadil senast utlånad till Örgryte är en utmärkt mittfältare som absolut skulle göra nytta i den blårandiga tröjan. Sammanfattningsvis ser jag ett visst behov för föreningen att förstärka den här lagdelen.           

Anfallare:
9 Jones Kusi-Asare
12 Mattias Jonson
18 Mikael Dahlberg
19 Thiago Quirino da Silva
21 Kristian Junegard
27 Johan Oremo

Analys:

Kim Olsen är ett namn som det spekulerats kring i media i samband med en övergång till Djurgården. Jag ställer mig aningen tveksam till den här övergången. Djurgården har redan spelartyper som liknar Olsen i form av Oremo och Dahlberg, jag ser hellre att föreningen siktar in sig på en helt annan spelartyp. Det finns mängder av namnkunniga spelare bland de som anges ovan. Jones Kusi-Asare har ännu inte förnyat sitt kontrakt och mycket talar för att han lämnar klubben, naturligtvis ett stort avbräck. Quirino visade under hösten 2007 att det finns kapacitet, tyvärr visar han det ytterst sällen och klubben bör försöka sälja honom för att få tillbaka lite av alla de pengar som investerades i honom. Det finns ett behov av att värva ytterliggare någon anfallare till klubben. Jag ser gärna att föreningen värvar en snabb genombrottsspelare typ Fredrik Berglund eller Joakim Sjöhage i Elfsborg, Jensen i Trelleborg, Daniel Larsson i BK Häcken eller Kevin Amuneke från IFK Norrköping.

IF Elfsborg kommer det att redogöras för under morgondagen.   

En helt ny bloggserie har startats. Den här gången kommer jag att värdera de allsvenska lagens trupper och komma med förslag vad som behöver införskaffas till nästa säsong. Först ut är en av det här årets största besvikelser i serien, nämligen storklubben AIK.

AIK

Föreningen ligger för närvarande på en sjätte plats i serien. Vilket inte är vad varken styrelsen, lagledningen, spelarna eller fansen hade trott och hoppats inför säsongen. Som vanligt kommer det säkerligen att bli stora förändringar i truppen till nästa säsong. AIK och långsiktighet är inte två begrepp som under de senaste åren varit i symbios med varandra. Jag kommer att analysera lagdel för lagdel och komma med förslag var jag tycker att föreningen bör förstärka inför nästa säsong.  

Målvakt:

1 Tomi Maanoja
1 Daniel Örlund
22 Nicklas Bergh

Analys:

Med största sannolikhet försvinner Daniel Örlund helt från klubben efter den här säsongen. Personligen menar jag att det inte kommer påverka laget i någon större utsträckning. Den nya finländaren Tomi Maanoja har under hösten visat upp en mognad och stabilitet i sitt spel, som AIK kommer att ha nytta av under många år framöver. Nicklas Bergh visade också vid ett flertal tillfällen under den är säsongen att kapacitet finns. På den här fronten står föreningen väl rustad inför nästa säsong och jag ser ingen anledning till att införskaffa någon ny målvakt. 

Försvarare:

2 Patrik Bojent
3 Per Karlsson
4 Nils-Eric Johansson
6 Walid Atta
16 Pierre Bengtsson
18 Markus Jonsson

Analys:

Den här lagdelens stora utropstecken den här säsongen är Per Karlsson, som efter år av mycket skador fick visa sin fulla kapacitet. Framförallt under våren var han briljant och är idag given på mittbackspositionen. Jag har under tidigare inlägg sagt min åsikt om vänsterbacken Patrik Bojent. Min högst personliga åsikt är att han inte håller tillräcklig hög nivå för att spela i en av Sveriges största föreningar. Bojent ser allt som oftast loj ut i sina aktioner. Även om han stundtals visar upp ett fint spelsinne och en bra vänsterfot, är han på tok för långsam och dålig i försvarsspelet för att spela i Allsvenskan. Skulle jag vara sportchef skulle jag göra mig av med den här spelaren inför nästa säsong. I Walid Atta har föreningen en oerhört talangfull och spännande spelare, som har alla möjligheter att blomma ut till en bra allsvensk mittback. I första hand ser jag behov av en ny högerback som tar upp konkurrensen med Markus Jonsson. Alexander Östlund är ett spännande namn som redan figurerat på diverse forum. Den här lagdelen är oerhört intressant för AIK, man har många talangfulla spelare som Atta, Karlsson och Bengtsson som med förtroende från ledningen har alla möjligheter att utvecklas än mer till nästa säsong. Jag tycker föreningen ska ge spelarna det här förtroendet och låta dem växa med uppgiften. Mitt förslag är således inte allt för stora förändringar i den här lagdelen, försvarsspelet och dess aktörer skulle må bra av kontinuitet. Dessutom finns det redan stor kapacitet i klubben på den här positionen.    

Mittfältare:
5 Jorge Ortiz
7 Bojan Djordjic
8 Daniel Tjernström
14 Kenny Pavey
15 Kevin Walker
19 Jorge Anchén
23 Mats Rubarth
25 Yussuf Saleh
29 Gabriel Özkan

Analys:

 Jorge Anchén har redan fått domen att han inte ingår i klubbens framtidsplaner och rykten gör gällande att lagets stora hjärta Daniel Tjernström av familjeskäl eventuellt flyttar hem till Örebro. Det här medför att föreningen är i behov av förstärkning framförallt eftersom Dulee Johnson lämnade föreningen under sommaren och ingen ersättare för honom har köpts in. Mats Rubarth kommer säkerligen också att få lämna AIK, vilket kan betyda att föreningen förlorar tre stycken duktiga spelare på den här positionen. Kevin Walker har under senare delen av hösten visat upp sin stora talang och han kommer med största sannolikhet att växa än mer till nästa säsong. Bojan Djordjic har inte gjort skäl för de spaltmil som skrevs om honom inför säsongen, en blandning av skador och dålig form har medfört en närmast fiaskoartad säsong i gnagetdressen. Jorge Ortiz har inte heller motsvarat de högt ställda förväntningarna. Det finns dock tidigare exempel på utländska importer som haft problem med anpassningen till den svenska fotbollen och som under säsong två presterat betydligt bättre fotboll. Efter att från nära håll följt Daniel Bamberg under två säsonger, högermittfältare i IFK Norrköping, hyser jag inga tvivel om den här spelarens kapacitet. Jag tror att Bamberg skulle göra en oerhörd nytta i föreningen och skulle var en fullgod ersättare till Anchén. Bamberg kan också spela central mittfältare. Nordin Gerzic har redan tidigare kopplats ihop med klubben och jag tror att han skulle göra bra ifrån sig i AIK tröjan. Det är dessutom en spelartyp som föreningen i dagsläget saknar. Levon Pachajyan är enligt mitt tycke en av allsvenskans bästa högerbreddare och jag är relativt säker på att han spelar i en större förening än GAIS nästa säsong och varför då inte i AIK?              

Anfallare:

9 Miran Burgič
10 Ivan Óbolo
17 Saihou Jagne
26 Daniel Mendes

Analys:

AIK har endast gjort 31 mål den här säsongen, vilket tyder på en brist av dugliga anfallare. Den lilla Vesslan, Lucas Valdemarin sades inför säsongen vara AIK:s nyckel till ett fungerande målskytte. Nu när vi har facit vet vi att så inte blev fallet. Ivan Obolo är en av seriens absolut skickligaste spelare och han behöver en ny parhäst till nästa säsong. Klubben har goda kontakter i Argentina och jag antar att föreningen kommer leta efter spelare i den regionen. I Allsvenskan finns det ett antal spelare som skulle kunna vara intressanta för AIK. Kevin Amuneke i IFK Norrköping har visat upp ett en stor kapacitet både i år och under en tidigare sejour i Sverige. Jawo i Gefle är en av den här säsongens största överraskningar, steget från Vallentuna till Gefle var inte så stort som folk trodde. Andreas Drugge i Trelleborg har gått en ny vår tillmötes och är redo för spel i en större klubb. Wanderson i GAIS är ett annat intressant namn som redan figurerat i AIK kretsar. Jag tror i alla fall vi kan vara säkra på att föreningen kommer värva offensiva spelare inför nästa säsong, beroende på storlek på plånbok så finns det ett antal spelare och spår som är intressanta.  

Nästa lag ut under morgondagen är Djurgårdens IF.

Jag kommer i det här inlägget värdera de orsaker till publiktappet som redogjordes för i tidigare inlägg.

Jag tänkte inleda med ett citat från Rikard Norling, ur en intervju med svenskafans. Norling menade att det är Mitt jobb att locka tillbaka publiken. Jag tycker faktiskt inte det tillhör en tränares uppgift att explicit locka publik till matcherna. Visst underlättar det arbetet med publiktillströmningen om laget presterar bra fotboll och når resultat. Men en förening kan inte vara beroende av resultat när det gäller publiktillströmningen. Det är istället klubbledningens och marknadsavdelningens roll att ta fram åtgärder som innebär att föreningen inte blir allt för beroende av resultat när det gäller publiktillströmningen. AIK är antagligen den föreningen i Sverige som varit bäst med det här arbetet, med tanke på det publiksnitt föreningen har haft de senaste åren i jämförelse med det sportsliga resultat föreningen haft.  

Arenafrågan är enligt mig den viktigaste frågan för klubbarna ur ett längre perspektiv. Jag tror inte att det är den viktigaste anledningen till att publiken minskat just den här säsongen. Däremot tror och hoppas jag att nästa år blir ett lyft för de lagen som får nya och moderna arenor nästa säsong. Då talar jag om Göteborgslagen IFK Göteborg, GAIS och Örgryte IS samt Malmö FF. Det är bara att studera utvecklingen för IF Elfsborg efter att Borås Arena stod klar, för att förstå betydelsen av en ny arena, både gällande ekonomiska förutsättningar och publiktillförsel. Här ligger svenska klubbar årtionden efter övriga Europa och det är den största förklaringen till att vi halkat efter såväl sportsligt som ekonomiskt.

Jag menar att förklaringen med att det är fel lag i toppen, men även fel lag i botten och storstadslagens kräftgång är den enskilt viktigaste förklaringen till att publiken minskat den här säsongen. IFK Norrköping är traditionellt ett oerhört starkt publiklag, vilket de också visade i början av säsongen. Kalmar FF är inget publiklag varken på hemma- eller bortplan. IF Elfsborg har ungefär samma publikutveckling som förra året på hemmaplan, men är inget lag som lockar de stora massorna till bortamatcherna. Lag med stark supportställning som AIK, Malmö FF, Hammarby IF och Djurgårdens IF har inte varit inblandade i någon guldstrid under den här säsongen, vilket har påverkat publiken både på deras hemma- och bortamatcher. Att inget storstadslag är med i toppstriden har också påverkat medias rapportering av Allsvenskan. Kvällstidningarna fokuserar hellre på AIK eller Malmö FF:s misslyckade säsong än att skriva om den fantastiska utveckling en förening som Kalmar FF haft. Att de allra flesta nyheterna kring Allsvenskan handlar om negativa händelser och skeenden menar jag påverkar intresset negativt.

Som jag tidigare skrivit är jag ingen supporter av David Tarentsapf och hans krönika 16 lag en totalflopp. Tarentsapf menar sammanfattat att den enskilt största anledningen till att lagen tappar publik är utökningen av serien till 16 lag. Han argumenterar genom att mittenskiftet i serien blivit större, vilket har betytt fler matcher utan någon större betydelse. Vidare hänvisar han till att 16 lag innebär fler lallarklubbar som inte drar någon publik. Visst kan jag hålla med Tarentsapf om att det blivit fler matcher som inte betyder något. Det har dock inte att göra med antalet lag, utan det beror på att det var två lag som relativt tidigt drog ifrån i toppen. Hade serien haft 14 lag hade serien sett likadan ut, IF Elfsborg och Kalmar FF hade fortfarande varit i en egen division och AIK, Malmö FF hade fortfarande varit i ingenmansland. Jag tycker att det var bra lag som gick upp förra året, lag som IFK Norrköping, GIF Sundsvall och Ljungskile gjorde att serien blev mer utspridd geografiskt sett, värre kan det bli nästa år. Vi har redan fyra stycken Göteborgsklubbar 2009 och eventuellt blir det också fyra stycken Stockholmklubbar. Något säger mig att konkurrens om publik och sponsorer blir allt för svår i de här städerna, framförallt i Göteborg.      

Det har under den här säsongen varit mycket bråk och stök i samband med diverse matcher, framförallt vid derbymatcher i Stockholm. Alla de här supporterhändelserna på läktarna tror jag påverkar vanligt folk i deras beslut att besöka de allsvenska arenorna. Här har både fotbollsförbundet och de allsvenska klubbarna ett stort ansvar. De här händelserna har fått oerhört stor plats i media, vilket jag delvis har förståelse för. Media har under tidigare år varit en av de viktigaste förklaringarna till att Allsvenskan har fått den positiva hype som den har haft. I år menar jag dock att media har haft motsatt effekt. Allt för mycket negativa skriverier, som jag tror påverkat folks bild av serien.

Jag lämnar härmed den här debatten för tillfället, men det är mycket möjligt att jag återkommer till den här frågan vid ett senare tillfälle. Under morgondagen kommer något helt annat att publiceras.

Jag ska i den här sista och avslutande delen reflektera kring frågan om den allsvenska publiken och vad som eventuellt behöver göras för att vända skutan. Det ska sägas att jag personligen har arbetat med de här frågorna via min utbildning. Jag har samarbetat med tre stycken elitserieföreningar i handboll och hjälpt dem i deras arbete att studera deras publik och komma med förslag över hur de skulle kunna utveckla sina matcharrangemang. Det här är således ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och något som jag besitter förhållandevis stor kunskap om.  

Jag tycker att debatten börjar i fel ända. Det har gjorts undersökningar som visar att föreningarna har tappat publik till de allsvenska matcherna och alla föreningar är överens om att det här är något som måste förändras, vilket är bra. Kontentan är att de allsvenska lagen vill få tillbaka människor till arenorna. Efter att det här konstaterades i diverse media tycker jag att debatten tagit en olycklig utveckling. Det som diskuteras idag är vilka som är orsakerna till att publiken sviker och vad vi ska göra åt det. Det diskuteras kortfattat orsaker och lösningar på problemet.

Min ståndpunkt är att det är svårt att diskutera lösningar och orsaker, när man inte vet vilka grupper av människor det är som inte i samma utsträckning besöker de allsvenska matcherna.  Jag tror och hoppas att de allsvenska klubbarna med jämna mellanrum studerar sin publik med hjälp av marknadsundersökningar, där de får en bild över vilka som besöker evenemangen och vad de tycker om arrangemangen. Utifrån den här informationen kan man lägga upp strategier för respektive klubb hur man ska arbeta vidare i den här frågan. Jag tror således inte på några kollektiva lösningar utan det handlar om individuella lösningar för respektive förening. Tyvärr är min erfarenhet att föreningssverige generellt är dålig på just det här arbetet med att studera och analysera sin publik, enligt mitt synsätt är det dock en förutsättning för att utvecklas i den här frågan.

Jag blir således lite rädd för svensk fotbolls framtid när jag läser en intervju med en ledande person inom Djurgårdens organisation. Han säger följande i en intervju: Man kan också se alla matcherna på TV. Vilket är billigare och bekvämare för många. Den vanliga klyschan om skatteregler och dess påverkan nämns också i intervjun. Konkurrens av ishockeyn nämns avslutningsvis av den ledande personen inom föreningen. För det första är det ju ingenting nytt att TV sänder alla matcher, säsongskortet har funnits i flera år. Vidare är inte Elitseriehockey något nytt, den konkurrensen har funnits så länge Allsvenskan har funnits. Det skrämmer mig lite att en i ledningen för de allsvenska klubbarna uttrycker sig så här. Hade det funnits tillräcklig kunskap om åskådarna hade inte den ledande personen uttryckt sig på det här viset. Faktorerna som personen nämner är något som föreningen till stora delar själv kan påverka, alltså priset och bekvämligheten på arenan.

Jag vill således spela tillbaka debatten några veckor och istället börja med grunderna. Har vi inte grunderna är det enligt mig omöjligt att komma till bukt med problemet. Det finns dock några punkter som jag tycker att föreningarna bör fundera på. Det första handlar om att vid varje match skapa en upplevelse för publiken. Det bör vara högsta prioritet för föreningarna, utifrån vilken målgrupp respektive föreningar vill attrahera till matcherna. Det andra är att resultat på planen inte är någonting du som marknadsförare kan påverka, utan det handlar om att arbeta efter de förutsättningar som finns. Att således skylla på dåliga resultat finns inte i min värld. Sämre resultat innebär bara andra förutsättningar och att klubben måste arbeta hårdare eller annorlunda för att få folk till arenan.

Jag skulle vilja avsluta med ett citat från författaren Matthew D Shank och hans tankar kring publikfrågan: 

[...] contrary to popular belief, lowering ticket pricesis not the best way - or even the most profitable way - to get people into seats. Creating an entertainment experience[..] is a far better alternative, In short, people want to have fun, and for an increasing number of sport attendees this may have very little to do with the actual competition

Den här bloggserien kommer utökas med en eller ett par delar då jag tycker det är en oerhört viktig fråga som måste belysas och diskuteras och för att varje inlägg inte ska bli för långt. Under morgondagen kommer jag att värdera de orsaker och lösningar som trots allt kommit fram i debatten.   

Varför?

I den här delen kommer jag att redogöra för de argument jag funnit som alla fungerar som förklaringar till att de allsvenska lagen den här säsongen förlorat åskådare. Jag tycker mig finna två läger, en sida som tar för lätt på problemet och menar att det kommer blir bättre redan 2009 utan att egentligen något görs. Den andra sidan främst journalister målar upp det som svensk fotbolls värsta kris och att undergången för vår folksport snart är nära.

En förklaring redogjorde jag redan för i första delen och den handlar om att serien har utökats till 16 lag. David Tarentsapf med flera hävdar att en utökning av serien har inneburit fler matcher utan betydelse samt att fler lallarklubbar gjort sitt intåg i serien. Jag håller inte alls med David Tarentsapf och kommer under morgondagen redogöra närmare för det. Att det blir fler matcher innebär istället fler möjligheter för klubbarna at utveckla sitt arrangemang, mer om det här i morgondagens publikation.

En annan förklaring som jag dels hört i TV-programmet på svenskafans.com och även i andra forum menar att EM är en stor bov i dramat. Med tanke på att serien utökades samt att det var ett mästerskapsår har det blivit ett oerhört komprimerat spelschema. Det har inneburit att det varit i stort sett varit två matcher i veckan under hela säsongen. 

Att det är fel lag i täten och storstadslagens kräftgång är en annan förklaringsmodell som fått mycket utrymme. Kalmar FF och IF Elfsborg är inga klubbar som drar speciellt mycket publik varken på hemmaplan eller på bortaplan, vilket har påverkat snittet. Vidare har den här toppduon inneburit att kvällstidningarna inte i samma utsträckning skriver om guldstriden, som hellre fokuserar på storstadslagen. Att traditionellt starka publiklag som AIK, Malmö FF, Djurgårdens IF och till viss del IFK Göteborg haft en misslyckad säsong spelar också enligt den här förklaringen en viktig roll.

Hypen av Allsvenskan som under ett antal säsonger dragit över vårt avlånga land är, enligt belackarna, på väg att försvinna. Vilket till stor del beror på att folk börjar inse vilken kvalitet vår fotbollsserie håller. Den här förklaringen bygger på att folket vaknat upp och inser numer att det inte är så roligt att titta på Allsvenska matcher. Den här förklaringen ger inte mycket utrymme till förändringar, utan menar att det här istället är naturligt.

Landslagets kräftgång är också en explikation jag tagit del av. Efter EM har nämligen siffrorna för Allsvenskan sjunkit i större utsträckning än före mästerskapet.

De allra mest positiva menar att den här säsongens tapp är något naturligt. De menar att det med jämna mellanrum under vissa säsonger kommer dippar och det är inte mycket at göra åt. De med den här åsikten menar att det här troligtvis är något som kommer förändras redan till nästa säsong.

Arenafrågan är en intressant förklaring. Den bygger på att allt för många av Sveriges fotbollsarenor är omoderna och lever inte upp till de krav som ställs från människor som vill besöka matcherna. Till nästa säsong står nya arenor klara i Malmö och Göteborg, vilket enligt den här förklaringsmodellen kommer höja publiksnittet igen.

Alla negativa rubriker i massmedia kring Stockholmsderbyn och bråk i samband med matcherna har medfört att folk tröttnat på produkten Allsvenskan. Föräldrar vågar inte ta sina barn till matcherna och derbyna som tidigare beskrevs som folkfester beskrivs idag i helt andra ordalag. Det här har också spridit sig till övriga landet och påverkat publiksiffrorna i hela landet. Att supporterklubbarna inte åker på bortamatcherna är en förklaring som Lars-Åke Lagrell har framfört. Det har under den här säsongen inte varit samma folkfest när storstadslagen besökt de mindre klubbarna ute i landet. Lagrell hänvisar vidare till att det varit OS i Peking och att Göteborgslagen spelar på Nya Ullevi om förklaringar.

En person i Djurgårdens ledning menar att det är allt för många matcher på TV och säger i en intervju: Man kan också se alla matcherna på TV. Vilket är billigare och bekvämare för många. Den vanliga klyschan om skatteregler och dess påverkan nämns också i artikeln. Konkurrens av ishockeyn nämns också av den ledande personen inom föreningen.

Imorgon kommer den sista delen av bloggserien, där jag kommer komma med mina idéer kring vad publiktappet beror på och vad vi ska göra åt det. Det kommer också att bli en och annan sågning av ledande personer inom förbund och föreningar, så håll i hatten.

Imorgon kommer den sista delen av bloggserien, där jag kommer komma med mina idéer kring vad publiktappet beror på och vad vi ska göra åt det. Det kommer också att bli en och annan sågning av ledande personer inom förbund och föreningar, så håll i hatten.

En ny bloggserie har inletts, vilket jag tror och hoppas är gjädjande för den här bloggens fotbollskunniga och intresserade läsarkrets.

Jag kommer att i tre delar redogöra för, diskutera och analysera publikraset som drabbat Allsvenskan under den här säsongen. I den här första delen kommer jag att ta fram lite bakgrundsfakta och göra en inledning i frågan och lyfta fram vad det egentligen är som diskuteras. Under morgondagen kommer jag att redogöra för de förklaringar som finns till varför serien tappat så markant när det gäller åskådarantal. Jag tycker mig finna två läger, en sida som tar för lätt på problemet och menar att det kommer blir bättre redan 2009 utan att egentligen något görs. Den andra sidan, främst journalister, målar upp det som svensk fotbolls värsta kris och att undergången för vår folksport snart är nära. Jag tycker att debatten måste nyanseras en aning och det kommer jag att utveckla imorgon. I den sista delen, som publiceras på måndag, kommer jag ta upp egna förslag på vad som måste göras både ur ett kort och ett långt perspektiv, för att få tillbaka publiken till arenorna. Eller varför inte vara lite crazy och ha målsättningen att komma med förslag över hur svensk fotboll ska få de högsta publiksiffrorna de någonsin har haft.

Den senaste tiden har experter i alla möjliga forum diskuterat publiken i Allsvenskan och vad den kraftiga minskningen av åskådare beror på. Allt från journalister till vanliga tyckare har berättat sin story och haft sina förklaringar varför människor inte i lika stor utsträckning besöker de allsvenska arenorna. Fotbollskanalen visar på siffror i juli där serien tappat 1500 åskådare per match. Värst var det då för IFK Göteborg som tappat nästan 7000 åskådare per evenemang. Lars-Åke Lagrell har uttalat sig i frågan och menar att vi får se om det är en trend eller en tillfällighet att publiken minskat under 2008. Den här kommentaren kommer jag att återkomma till senare. Vare sig det är en trend eller en tillfällighet så krävs det enligt mig samma åtgärder. Det går inte bara att blunda och stoppa huvudet i sanden, utan svenska fotbolls alla parter måste agera för att publiken ska komma tillbaka till arenan. Jag är förvånad och aningen oroad över förbundsbasens inställning, då han menar att det antagligen kommer återgå till det normala under 2009. Det är mycket möjligt att det blir så, men att ha den inställningen betyder att frågan inte tas på allvar och det tycker jag är ett oerhört stort problem.

Den som på allvar satte igång debatten om allsvenskans publiktapp var journalisten på Aftonbladet David Tarentsapf. Han skrev en krönika under namnet 16 lag en totalflopp. Tarentsapf menar att den enskilt största anledningen till att lagen tappar publik är utökningen av serien till 16 lag. Han argumenterar genom att mittenskiftet i serien blivit större, vilket har betytt fler matcher utan någon större betydelse. Vidare hänvisar han till att 16 lag innebär fler lallarklubbar som inte drar någon publik. Enligt mitt synsätt ett typiskt storstadsperspektiv i debatten och något som absolut inte ger någon konstruktiv lösning på problemet. Journalistens förslag är att förbundet så fort som möjligt går tillbaka till 14 lag för att få tillbaka publiken till matcherna.      

Imorgon fortsätter vi den här viktiga och intressanta debatten om publiken i Allsvenskan. Jag kommer då att redogöra för de förklaringar som kommit fram i debatten gällande varför Allsvenskan tappar publik.

  versus

Mot Göteborg med IFK Norrköping borta. Jag får en knuff, och då skriker jag:
- Men för fan domaren.
- Äh kom igen nu, svarar Helén.
- Fan, du ser ju ingenting skriker jag tillbaks, och då blev han ju tyst. Sen fick jag en chans, och sköt en bra bit utanför. Då kommer han och knackar mig på axeln:
- Du ser ju för fan ingenting. 

- När jag spelade i IFK hade vi Kent Karlsson som tränare och spelade mot Brage borta och jag skulle hoppa in. Då var jag väl sexton, och Kent sa åt mig att "du ska komma in nu". Och sen gick tiden vet du och jag fick inte hoppa in. Sen var det väl fem minuter kvar och jag tänkte nä, jag sätter mig bakom reklamskylten, jag skiter i det här nu. Jag var väl lite så då. Det var väl nåt man vart tjurig på.
- Så de hittade ju inte mig där när jag skulle hoppa in. Så jag fick alla emot mig redan då. Men ja, va fan ska man göra? Nu som tränare blir man ju själv tokig på gubbarna som inte vill hoppa in.

Efter att ha tagit del av artiklar där Patrik Pinnen Andersson nämns förstår jag hans oerhörda popularitet i både Hammarby och i Norrköpings läger. Han verkar vara en väldigt jordnära spelare som handskas bra med journalister och vågar säga vad han tycker. Kort sagt en spelare man önskar det fanns mer av i dagens Allsvenska. Om jag inte ser helt fel så sitter han med en öl på bilden nedan. Artikeln handlar om spelarens flygrädsla och problemen som det förde med sig. Antagligen blev det en öl för att klara av resan.

Det är december 1999 och Hammarby IF med tränaren Sören Cratz i spetsen har fått nys om två spelare från före detta Jugoslavien. Både anses välmeriterade och skriver tre års kontrakt med klubben. Säsongen 1999 slutade inte i dur för föreningen och spelarna från Jugoslavien skulle göra att Hammarby tog ett kliv närmare den allsvenska toppen, en tiondeplats blev kontentan av Allsvenskan 1999 för klubben. Det enda ledningen i föreningen hade sett av spelarna var ett videoband som innehöll sekvenser av de både spelarna i för deras del gynnsamma situationer. Det skulle visa sig vara alldeles för lite.

Bogic Popovic var den mest meriterade av de två spelarna. Efter 14 mål på 16 ligamatcher hade han ledningen i den jugoslaviska skytteligan och både ledare och fans satte stor tilltro till den stora anfallaren. Backen Dragan Vasiljevic var den andra spelaren som hämtades till klubben. Spelaren beskrevs från Hammarbyhåll som nickstark, mycket tack vare sin längd. Relativt snabbt visade det sig dock att spelarna inte höll den nivå som klubben hade hoppats och trott. Popovic visade sig vara lat, aningen överviktig och framförallt en bråkstake. Under sin korta men intensiva tid i klubben, lyckades han hamna i bråk både med tränare och medspelare. Popovic som fick förtroendet från start i inledningsmatchen av Allsvenskan 2000, fick bara en halvlek med Hammarby. Efter det var det färdigspelat och Hammarby köpte ut Popovic från klubben. Vasiljevic å sin sida spelade en hel match och gjorde två korta inhopp. Backen var till skillnad från Popovic inte stökig att ha och göra med. Dock var han en relativt medelmåttig fotbollsspelare som var på tok för långsam för att spela allsvensk fotboll.  

Det finns många orsaker till att den här historien är klassisk. Dels är det ett skolexempel på hur scouting och värvning av spelare inte ska genomföras. Föreningen hade dels sett alldeles för lite av spelarna för att kunna göra en rättvis och korrekt bedömning av deras kapacitet. En annan faktor var hur föreningen pratade upp värvningarna och de beskrevs nästan i drag av frälsare och liknande, vilket gjorde att fallet blev än tyngre. Slutligen valde föreningen också att skriva låååååånga kontrakt med spelarna, utan att ens ha sett dem i spel.

Vidare föddes ett helt nytt begrepp med de här två värvningarna, nämligen "videojuggar". Nuförtiden med den nya utvecklade teknologin går de här värvningarna istället under namnet "youtube värvningar". Gemensamt är att spelarna inte har scoutats i tillräckligt hög utsträckning. Utan att klubbledningar ute i landet får någon form av klipp av spelarna där de gör bra ifrån sig och efter det skriver klubben kontrakt med spelarna. Historiskt sett har den här typen av värvningar oftast misslyckats och det exemplet jag nyss redogjort för var upprinnelsen eller startskottet på en rad värvningar som sportchefer runt om i landet inte är direkt stolta över.         

Jag som skribent och ni som läsare behöver en paus från de utländska nyförvärven. Jag kommer att damma av ett tidigare inlägg som jag skrivit om och uppdaterat det. Då det skrevs var bloggen nämligen inte inriktad på Allsvenskan, som den är idag. Jag kommer med ojämna mellanrum att ta upp udda historier som genom året har hänt i Allsvenskan och som delvis skulle kunna gå under epitetet Kulthistorier. Inlägget handlar om kopplingen idrott och porr, den här gången handlar det inte om Ricky Bruch. Utan om när svensk klubbfotboll och porrindustrin under fotbollsåret 1997 levde i symbios med varandra. Alla som levt eller lever i Sverige vet hur ofta det här landet drabbas av moralpanik och vilka stora proportioner relativt små företeelser kan få. Den här historien är en sådan....  

1997 spelade IF Elfsborg från Borås äntligen allsvensk fotboll igen, efter allt för många år i fotbollens köldvatten i division ett. För att komma väl rustade (ordvits, som kommer förstås när hela inlägget är läst) inför säsongen värvades bland annat en talangfull och snabb anfallare från Vasalund vid namn Moses Nsubuga. Strax efter övergången uppdagades det att Nsubuga för ett antal år sedan medverkat i porrfilmer. Mediedrevet gick och från olika håll krävdes det att Elfsborg skulle upphäva köpet. Elfsborgs ledning stod dock upp för sin sak (Arne Hegerfors, släng dig i väggen). Man förkastade handlingen, men menade att vad spelaren gjorde för ett antal år sedan inte hade med den här övergången att göra. Moses Nsubuga blev således klar för Elfsborg och under ett år var det här ett fantastiskt förhållande. I premiären kom ärkerivalen och den dåvarande giganten inom svensk fotboll IFK Göteborg på besök till Ryavallen. Matchvinnare för Elfsborg, blev inte, lagets dåvarande notoriske målskytt och stjärna Christer Mattiasson. Istället var det Moses Nsubuga som stal showen. Spelaren blev snabbt publikfavorit hos Boråspubliken och när säsongen var slut hade han gjort åtta mål för succélaget. Efter säsongen pratades det om en proffskarriär för Nsubuga som spåddes en lysande karriär.

Allt skulle dock förändras en dag i november 1997. Nsubuga var med i en bilolycka och blev tvungen att amputera sitt ena ben. Lika snabbt som Moses blivit stjärna, lika snabbt tog elitkarriären slut. Nsubuga är en kultfigur i Borås och alla är övertygade om att spelaren med det internationella steget gick en strålande framtid tillmötes. Under senare år har Moses medverkat i Fotbollskväll och arbetar idag som fotbollstränare.

IFK Göteborg
Jag har gjort en en bedömning av föreningens utländska förvärv. Jag har tagit ut en Flipp spelare, alltså den spelaren jag tycker är den bästa utländska värvningen föreningen gjort under åren 2004-2008. En Flopp värvning har också utsetts och det är naturligtvis den spelaren jag inte tycker har presterat bra fotboll, med tanke på förväntningarna. Avslutningsvis har jag också tagit ut en kultspelare hos föreningen. Det kan finnas olika motiv till varför jag menar att en spelare blir kult, men gemensamt är att jag tar ut en spelare utifrån de egna fansens perspektiv. Motiveringar till varför jag gjort det val jag gör, kommer att finnas under varje spelare.     

Flipp: Ragnar SigurdssonReflektion:

Föreningen hade 2006 en misslyckad säsong, med en åttondeplats som slutplacering. Föreningen ville få in en hårdför och distinkt back, till 2007, som skulle göra livet jobbigt för de allsvenska anfallarna. Håkan Mild vände blicken mot Island och där fann manen ung man vid namn Ragnar Sigurdsson. Både sportchefen Mild och tränarparet Ohlsson och Rehn öste lovord över islänningen. När säsongen var slut och IFK Göteborg stod som slutsegrare av allsvenskan, för första gången på elva år var Ragge den stora segerorganisatören. Tillsammans med Mattias Bjärsmyr bildade han seriens bästa mittlås och var en klart bidragande orsak till att laget bara släppte in 23 mål på 26 matcher. Efter säsongen var Sigurdsson högt aktad ute i Europa och stoa föreningar visade intresse för mittbacken. Det gick bland annat rykten om den italienska storklubben AS Roma. Sigurdsson blev dock kvar i IFK Göteborg och han har under det här året inte varit lika konsekvent som 2007, även om han trots det tillhört en av seriens bästa mittbackar. Jag tror inte att vi får se Sigurdsson i Allsvenskan en hels säsong till, utan tror han lämnar föreningen senast sommaren 2009.

Flopp: Ali Gerba

Reflektion:

Kanadensaren värvades till Sverige och GIF Sundsvall under sommaren 2005. Succén blev ett faktum direkt och spelaren gjorde fem mål på elva matcher och visade i övrigt ett stort fotbollskunnande. Efter säsongen var det hår konkurrens om 25-åringens namnteckning. In i det sista var både AIK och IFK Göteborg intresserade av Gerba och göteborgarna drog det längsta strået. Exakt hur mycket föreningen betalade för honom har jag inte funnit uppgifter om, men omkring fem miljoner kronor har jag funnit uppgifter om. Redan efter ett halvår och minimalt med speltid lånades spelaren ut till norska ligan och sedermera även till Danmark. Idag håller Gerba till i den kanadensiska ligan i ett lag som heter MK Dons. Gerba blev inte det nyförvärvet föreningen hoppades på och istället fick han i den här bloggen epitetet floppvärvning. Föreningen skulle gärna vilja ha den här affären ogjord.

Kultstatus: Peter Ijeh

Reflektion:

Antar att många undrar vad jag tänker på i det här läget, varför i hela Hisingen skulle Peter Ijeh vara en kultvärvning? Min motivering är att det inte Peter Ijeh i sig som är kult, utan det faktum att föreningen värvade en spelare som Peter Ijeh. Bakgrunden är följande, föreningen hade inte vunnit SM-guld sedan 1996 och ekonomin var under flera år bedrövlig. Då slog bomben ner i Fotbollssverige, IFK Göteborg värvade en av konkurrenternas bästa spelare. Det här var något som inte hade skett på ett årtionde, att föreningen tog de bästa spelarna från de andra allsvenska lagen. Värvningen av Peter Ijeh blev en symbol för att föreningen var att räkna med igen. Föreningen ville upp i toppen igen och det stora affischnamnet var den forne MFF spelaren. Peter Ijeh i sig blev inget succéförvärv, men efter 2004 har föreningen hittat tillbaka till den allsvenska toppen igen. Vilket kröntes med guldet 2007. Efterdyningarna av Ijehaffären har inte varit rolig, då två representanter från föreningen fått fängelse och klubben har drabbats av en skattesmäll. Men det blev ändå startskottet för det nya IFK Göteborg,  ett IFK Göteborg som tillhör toppen av Allsvenskan.

 

I det här inlägget har jag av IF Elfsborg gjort en bedömning av lagets utländska förvärv. Jag har tagit ut en Flipp spelare, alltså den spelaren jag tycker är den bästa utländska värvningen föreningen gjort under åren 2004-2008. En Flopp värvning har också utsetts och det är naturligtvis den spelaren jag inte tycker har presterat bra fotboll, med tanke på förväntningarna. Avslutningsvis har jag också tagit ut en kultspelare hos föreningen. Det kan finnas olika motiv till varför jag menar att en spelare blir kult, men gemensamt är att jag tar ut en spelare utifrån de egna fansens perspektiv. Motiveringar till varför jag gjort det val jag gör, kommer att finnas under varje spelare.     

IF Elfsborg

Flipp: Helgi Danielsson

Reflektion:

Flopp: Garba Lawal

Reflektion:

Kultstatus: James Keene

Reflektion:

Inledning

Slutplacering/Placering

2004: 6:a

2005: 4:a

2006: 3:a

2007: 6:a

2008: 7:a

Reflektion: Hammarby har resultatmässigt varit relativt stabila under de här åren. Det har inte funnits några djupdykningar i klass med konkurrentens AIK uttåg ur serien 2004. Den högsta toppen är när föreningen 2006 avslutade säsongen med en tredje plats.  

Resultat premiärmatch

2004: Hammarby IF - Malmö FF 0-0

2005: Assyriska - Hammarby 1-2

2006: Hammarby- Helsingborg 4-2

2007: GAIS - Hammarby 1-1

2008: Ljungskile - Hammarby 0-1

Reflektion: Tydligt är att Hammarby är ett bra premiärlag. Under de senaste fem säsongerna har laget vunnit vid tre tillfällen och spelat oavgjort två gånger. Alltså ingen förlust i premiären av allsvenskan på två säsonger. Noterbart är att laget vid två tidpunkter stött på nykomlingar i Allsvenskan i premiären. Det brukar ju generellt sägas att nykomlingar är svårast att möta i inledningen av serien, dock har föreningen avgått som segrare vid bägge tillfällena.

Målvakt

2004-2006: Ante Covic

2007: Richard Kingson

2008: Rami Shaaban.

Reflektion:

Hammarby har en imponerad rad av premiärmålvakter under de här åren. Ante Covic är närmaste en legend i Hammarbylägret. Från 2002 till säsongen 2007 var han föreningen trogen och visade upp en oerhörd jämnhet, som gjorde honom till en seriens bästa målvakter. Ante valde inför säsongen 2006 att flytta tillbaka till sitt kära hemland Australien, där han kommer att avsluta sin karriär. Covic hade också den otacksamma uppgiften att ersätta den legendariska målvakten Lasse Eriksson, som förde föreningen till SM-guld 2001. Efter att Covic försvann från truppen blev det under säsongen 2007 en hel del turbulens kring målvaktsfrågan i Hammarby. Erland Hellström värvades från Assyriska, men drabbades tidigt av skador, som fortfarande håller honom borta från spel. Föreningen valde då att skriva ett halvårskontrakt med Ghanas landslagsmålvakt Richard Kingson. Kingson gjorde en strålande höst och föreningen gjorde allt som stod i deras makt för att behålla honom. Birmingham kom dock med ett bud som var betydligt högre än Hammarbys och Kingson lämnade föreningen under sommaren. Resten av 2007 blev en enda röra för föreningen, där Erland Hellström, Benny Lekström och George Moussan delade på målvaktsysslan. Inför den här säsongen köptes två nya målvakter in. Kristoffer Björklund från degraderade Brommapojkarna och Sveriges andrakeeper i landslaget Rami Shaaban. Föreningen hoppas att det här ska vara lösningen på målvaktproblematiken under föregående säsong och framtiden får utvisa om så blir fallet.

Backlinjen:          

2004: Alexander Östlund- Petur Marteinsson- Patrik Gerrbrand- Suleyman Sleyman

2005: Suleyman Sleyman- Petur Marteinsson- Patrik Gerrbrand- Max Von Schlebrügge

2006: Fredrik Stoor- Petur Marteinsson- Max Von Schlebrügge- Gunnar Thor Gunnarsson

2007: David Johansson- Suleyman Sleyman- José Monteiro- Gunnar Thor Gunnarsson

2008: David Johansson- Suleyman Sleyman- Christian Traoré- Klebér Saarenpää

Reflektion:

Som fotbollsvärlden ser ut idag är det inte konstigt att spelare frekvent försvinner och kommer till föreningen. Verkligheten för en liten liga som Allsvenskan är att spelare som gör bra resultat under något år försvinner till ligor med mer kapital. Det är en av förklaringarna till att föreningen haft olika uppställningar från ett år till en annan. Spelare som Alexander Östlund, Patrik Gerrbrand, Fredrik Stoor och Max Von Schlebrügge har alla lämnat föreningen för spel i större ligor. Många av spelarna i backlinjen är hämtade ur de egna leden, vilket även kommer synas på mittfältet. José Monteiro, Fredrik Stoor och David Johansson har alla tagit steget från HTFF till representationslaget. Föreningen har generellt satsat på svenska spelare i backlinjen. De utländska spelarna som tillhört premiärelvan är två islänningar och en dansk. Suleyman Sleyman måste naturligtvis nämnas, som varit föreningen trogen i en många herrans år.

Mittfältet:

2004: Mikael Hellström - Karl-Oscar Fjörtoft- Erik Johansson- Haris Laitinen

2005: Petter Furuseth Olsen- Mikkel Jensen- Petter Andersson- Jeffrey Aubynn

2006: Petter Furuseth Olsen- Mikkel Jensen- Petter Andersson- Jeffrey Aubynn

2007: Louay Chanko- Mikkel Jensen- Sebastian Eguren- Erkan Zengin

2008: Erkan Zengin- Louay Chanko- Petter Andersson- Claudio Daudomo

Reflektion:

2006 var det året föreningen hade störst framgångar sett ur ett sportsligt perspektiv. I målvaktsfrågan, backlinjen, mittfältet och även i anfallet finns det en kontinuitet i laguppställningen från året 2005 till 2006, vilket eventuellt skulle kunna vara en del av förklaringen. Precis som i backlinjen finns det spelare som föreningen varit med och fostrat från relativt tidig ålder och som tagit steget till a-laget. Spelare som Haris Laitinen och Erkan Zengin har båda tillhört HTFF. Laitinen som fick förtroendet från start i premiärmatchen mot guldfavoriten Malmö 2004. Haris var då endast 19 år gammal och hade precis flyttats upp från HTFF. Petter Andersson bör naturligtvis också nämnas, som föreningens bästa spelare under de här åren. Han kom till föreningen 2003 från en liten ort i västerbotten vid namn Ljusvattnet. Tyvärr har skador medfört att han inte varit med i varje premiäromgång. Två uruguayaner ha också varit en del av föreningens premiärelva under de senaste åren, vilket föreningen är ensam om i Allsvenskan. De här två spelarna har gjort olika mycket avtryck i föreningens historia. Daudomo försvann efter ett halvår, efter en mer eller mindre misslyckad sejour i klubben. Eguren blev istället precis den fältherre föreningen hoppades på, när han lånades och senare värvades från Rosenborg.

Anfall

2004: Petter Andersson- Pablo Pinones-Arce

2005: Björn Runström- Pablo Pinones-Arce

2006: Björn Runström- Paulinho Guará

2007: Paulinho Guará- Sebastian Castro-Tello

2008: Paulinho Guará- Charlie Davies

Reflektion:         

Tyvärr är det så här verkligheten ser ut hos våra allsvenska klubbar. Det är nästintill en omöjlighet för föreningen att ha någon kontinuitet på anfallssidan. Duktiga anfallare är oerhört attraktiva hos utländska klubbar och det har Hammarby fått erfara. Under de här premiäromgångarna har det varit olika anfallspar under varje ny säsong. Nästa år kommer det att bli ytterliggare en ny konstellation då Paulinho lämnade föreningen under sommaren. 2006 det året föreningen presterade resultatmässigt bäst, hade man också ett av seriens bästa anfallspar.  

I det här inlägget har jag i Djurgården gjort en bedömning av lagets utländska förvärv. Jag har tagit ut en Flipp spelare, alltså den spelaren jag tycker är den bästa utländska värvningen föreningen gjort under åren 2004-2008. En Flopp värvning har också utsetts och det är naturligtvis den spelaren jag inte tycker har presterat bra fotboll, med tanke på förväntningarna. Avslutningsvis har jag också tagit ut en kultspelare hos föreningen. Det kan finnas olika motiv till varför jag menar att en spelare blir kult, men gemensamt är att jag tar ut en spelare utifrån de egna fansens perspektiv. Motiveringar till varför jag gjort det val jag gör, kommer att finnas under varje spelare.     

Djurgårdens IF

Flipp: Sören Larsen

Reflektion:

Sommaren 2004 vände Djurgården blickarna västerut, närmare bestämt till grannlandet Danmark. Där fann de en 23-årig dansk centertank som hade svårigheter att ta en plats i danska storklubben Bröndby. Danskens första tid i Djurgården var tuff. Larsen hade under hela karriären haft problem med skador och problemen fortsatte i Sverige. Larsen missade hela höstsäsongen, men var tillbaka vid god vigör till den allsvenska starten 2005. Succén lät inte vänta på sig och efter att under våren ha gjort tio mål och tagit ett bastant grepp om skytteligatiteln, började det komma intresse från större klubbar. Schalke 04 hörde av sig och trots att Djurgården till en början satte käppar i hjulet för en övergång, fick Larsen tillslut sin vilja igenom. För besväret fick Djurgården enligt uppgifter 22 miljoner kronor.   

Flopp: Quirino

Reflektion:

Det är inte många fotbollsspelare jag tycker synd om, men den här spelaren är undantaget. Quirino har haft en oerhörd press på sig sedan har skrev på för klubben 2006. Hans sågs som spelaren som skulle lyfta föreningen till nästa nivå, hela vägen ut till Champions League och de stora pengarna. Klubben betalde också mellan 10-15 miljoner för spelaren, så det fanns högst ställda förväntningar på spelaren både från ledning och fans. Tyvärr såg Quirino tidigt vilsen och ointresserad ut på planen och den första säsongen blev det bara ett mål för den meriterade brassen. Efter den här säsongen försökte Djurgården låna ut spelaren till Sirius, som inte visade något intresse för spelaren. Hösten 2007 kom dock en tillfällig vändning och det blev sammanlagt åtta mål under den här tiden och han fick äntligen visa den svenska publiken sin fulla kapacitet. Tyvärr har eländet kommit tillbaka under 2008 och spelaren har bara mäktat med två mål på hela säsongen. Quirino är en stor gåta, men i sina bästa stunder en bra fotbollspelare. Tyvärr är det något han visar ytterst sällan. Noterbart är att Malmö FF något år tidigare visade intresse för brassen, utan att det blev någon affär.   

Kultstatus: Jan Tauer     

Reflektion:

Jag är ett stort fan av den här spelaren, enligt mitt tycke är han aningen underskattad som idrottsman i alla fall med allsvenska mått mätt. Han har en frejdig offensiv spelstil och är relativt kvick i fötterna. Tauer har under åren i Sverige fått utså en hel del kritik och glåpord från experter som menar att det inte är någon fotbollsspelare vi har att göra med. Det finns många underbara historier om spelaren och det gör det naturligtvis att hans plats på den här listan är given. Exempelvis berättas det att Tauer rankades som den sämsta spelare i den tyska andraligan det 2007, alltså det året Djurgården köpte honom. Jag tycker dock att det här säger mer om allsvenskan än om Jan Tauer som spelare. Han ser inte ut som en fotbollsspelare, han rör sig inte som en fotbollsspelare, han springer inte som en fotbollsspelare, han är en fantastisk ärlig människa i intervjuer och i relationen med media. Jan Tauer är en underskattad fotbollsspelare och en profil som Allsvenskan skulle behöva fler av.  



Imorgon kommer ett efterlängtat inlägg om Hammarby.

I det här inlägget har jag gjort en bedömning av AIK:s utländska förvärv. Jag har tagit ut en Flipp spelare, alltså den spelaren jag tycker är den bästa utländska värvningen föreningen gjort under åren 2004-2008. En Flopp värvning har också utsetts och det är naturligtvis den spelaren jag inte tycker har presterat bra fotboll, med tanke på förväntningarna. Avslutningsvis har jag också tagit ut en kultspelare hos föreningen. Det kan finnas olika motiv till varför jag menar att en spelare blir kult, men gemensamt är att jag tar ut en spelare utifrån de egna fansens perspektiv. Motiveringar till varför jag gjort det val jag gör, kommer att finnas under varje spelare.     

AIK

Flipp: Ivan Obolo

Reflektion:

Den 22 september rankade jag argentinaren till AIK: s bästa nyförvärv alla kategorier under de här åren. Under sommaren 2007 efter en katastrofal vår från gnagets sida, inleddes på allvar ett samarbete med agenter och klubbar från Argentina. Resultatet blev den smarta, starka och spelskickliga anfallaren Ivan Obolo. Ända sedan han första gången gjorde sin entré på Råsundas gräsmatta har han varit älskad av fansen och trots föreningens kräftgång under den här säsongen har Obolo klarat sig från den kritik som övriga laget fått utstå. Ivan Obolo är en klasspelare och kommer inom en snar framtid att spela i en större liga.

Flopp: Khari Stephenson

Reflektion:

Säsongen 2006 var Solnaklubbens första i allsvenskan efter en sejour i Superettan 2005. 2006 blev ett framgångsrikt år för föreningen och de slutade på en andraplats efter Boråslaget Elfsborg. Inför säsongen 2007 spände föreningen bågen ytterliggare och ett flertal stora namn köptes in, däribland en jamaican. Khari Stephenson kom till Sverige och GAIS 2005 och visade snabbt att han var en spelskicklig och kraftfull innermittfältare. De stora klubbarna i Sverige fick upp ögonen för den gängliga spelaren och AIK blev nu klubbadress inför säsongen 2007. Ej bekräftade uppgifter säger att föreningen betalade närmare sju miljoner för att få Stephensons namnteckning. Under försäsongen hände det som inte fick hända och spelaren bröt armen och missade stora delar av vårsäsongen. Efter att skadad hade läkt hade Stephenson svårt att imponera på tränare och fans och nästa sommar lämnade jamaicanen föreningen. Ett stort misslyckande både för spelaren och föreningen.

Kultstatus: Kenny Pavey      

Reflektion:

Kenny Pavey imponerade på AIK ledningen under året i Superettan 2005. Engelsmannen spelade då i Ljungskile och var under den säsongen en av seriens bästa på högermittfältet. Rikard Norling var säker på att Pavey skulle bli en viktig del i det nya AIK, som återigen skulle utmana de allsvenska lagen 2006. Pavey har sedan han skrev på för klubben varit en av fansens absolut största kelgrisar. Det finns en vinnarskalle, arbetskapacitet, mångsidighet, snabbhet och framförallt ett stort AIK-hjärta hos engelsmannen. Vilket gör att han om några år kommer att ses som en ikon i AIK kretsar, i alla fall om man profetia slår in.   

   

Nästa lag ut är Djugårdens IF

Efter att ha sammanställt åtta lags nyförvärv under den senaste veckan är det nu dags att gräva lite djupare i några av de här kategorierna. I det här inlägget kommer jag att titta närmare på andelen utländska respektive svenska spelare som de här klubbarna har värvat under den här perioden. Fokus i det här inlägget kommer att ligga på de utländska importerna. Jag kommer dock att inleda med en lista över antalet sammanlagda nyförvärv de här klubbarna haft under åren 2004-008:

Antal nyförvärv:

1. AIK 43 stycken

2. Djurgårdens IF 39 stycken

3. Helsingborgs IF 36 stycken

3. Malmö FF 36 stycken

5. IFK Göteborg 31 stycken

5. Kalmar FF 31 stycken

7. Halmstad BK 26 stycken

8. IF Elfsborg 24 stycken

Reflektion:

Det är svårt att dra några egentliga slutsatser av sådan här statistik. Det finns dock en tydlig tendens att klubbarna i större städer generellt värvar fler spelare än klubbar från mindre städer. Generellt är det så att de framgångsrikaste lagen under den här perioden sportsligt har värvat relativt få spelare. IFK Göteborg, Kalmar FF och IF Elfsborg är de lagen som har bäst snittplacering i serien under de här åren och ingen av dem ligger i toppen av antalet nyförvärv.

Fördelning svenska och utländska spelare sammantaget:

Svenska spelare: 27+22+20+22+16+13+13+19= 152 stycken, 57 procent

Utländska spelare: 16+17+4+9+10+23+18+17= 114 stycken, 43 procent

Reflektion:

Sammanlagt har 266 stycken spelare värvats till de allsvenska klubbarna under den här perioden och av dem är alltså en någon procentuellt större del svenska spelare. Det kommer visas i nästa kategori att klubbarna har olika strategier och är mer eller mindre benägna att värva spelare födda i andra länder.

Fördelning svenska och utländska spelare klubb för varje klubb:

Den siffra som anges jämte klubbarna är andelen värvade spelare, som är utländska importer under den här perioden:

1. Kalmar FF: 58 procent

2. Helsingborgs IF: 50 procent

3. Malmö FF: 47 procent

4. Djurgårdens IF: 44 procent

5. Halmstad BK: 38 procent

6. AIK: 37 Procent

7. IFK Göteborg: 29 procent

8. IF Elfsborg: 17 procent

Reflektion:

Det är två klubbar som sticker ut i den här undersökningen och visar på två helt skilda värvningsstrategier. Elfsborg har en klart mindre andel utländska importer än sina allsvenska konkurrenter och föreningen har också uttalat gått ut med att man i första hand söker svenska spelare. Kalmar FF har en helt annan strategi, där man framförallt letar offensiva spelare bland på den utländska marknaden. Annars är det som synes relativt jämntjockt i mitten där de flesta föreningar värvar en mix mellan utländska och svenska spelare. Det går inte att dra paralleller vilken strategi som är mest framgångsrik gällande tabellposition. Den framgångsrikaste klubben Kalmar FF har värvat flest importer av alla lag och det näst mest framgångsrika IFK Göteborg värvar näst minst importer. Till syvende och sist handlar det om att hitta bra fotbollsspelare oavsett var man letar. Jag kommer under nästa kategori att redogöra för fördelning var någonstans de utländska spelarna kommer ifrån, världsdel för världsdel.

Fördelning olika världsdelar sammantaget

Europa: 5+12+3+3+6+8+5+10= 52 stycken: 46 procent  

Sydamerika: 8+2+2+2+4+11+3= 32 stycken: 28 procent                                          

Asien: -

Afrika: 1+3+1+2+2+9+2+4= 24 stycken: 21 procent

Australien: 1= 1 styck: 1 procent

Nord- och Mellanamerika: 1+2+2= 5 stycken: 4 procent                     

Sammanlagt: 114 stycken spelare

Reflektion:

En stor andel av de utländska spelarna kommer från Europa. En majoritet av de här spelarna hämtas från våra nordiska grannläder, framförallt finska, isländska och danska spelare. Spelare med nationalitet Norge i allsvenskan är relativt ovanligt. En stor mängd spelare har hämtats från Sydamerika, där det helt naturligt är Brasilien som de flesta spelarna hämtas från. När det gäller afrikanska spelare är det framförallt en klubb som höjer procentnivån och det är Helsingborg. Inte en enda asiatisk spelare har värvats till de här allsvenska klubbarna under den här perioden, vilket jag tycker är anmärkningsvärt. Kanske är dags för de allsvenska klubbarna att rikta scoutingen österut. Nedan följer en genomgång klubb för klubb, där jag kommer att utveckla de olika strategier som finns gällande att värva utländska spelare hos klubbarna.     

"Sydamerika spåret"          

Under den här rubriken kommer jag att redogöra för klubbar som främst söker spelare i sydamerikanske länder. Det är två föreningar som ingår under den här kategorin, men som har olika strategier inom det här spåret.

AIK :

Jag kommer första att redogöra för var AIK hämtat sina utländska importer under de här åren.

Sydamerika: 8 stycken

Europa: 5 stycken

Afrika: 1 styck

Australien: 1 styck

Nord- och Mellanamerika: 1 styck

Reflektion:

AIK har framförallt inriktat sin scouting i Argentina och har där samarbete med både föreningar och agenter. Det har bland annat gett resultat i form av Ortiz, Obolo och Valdemarin. AIK värvar dock generellt relativt få importer i jämförelse med andra allsvenska klubbar. Men när det gäller de utländska spelarna, finns det en tydlig strategi att söka spelare i Sydamerika i allmänhet och Argentina i synnerhet. Det är framförallt under de två senaste säsongerna som det här samarbetet har utkristalliserats och utvecklats. 

Kalmar FF:

Här följer en redogörelse för föreningens importer:

Sydamerika: 11 stycken

Europa: 5 stycken

Afrika: 2 stycken

Reflektion:

Kalmar FF har en tydlig strategi att hämta offensiva spelare från Sydamerika och då enbart från landet Brasilien. Den här strategin är något som funnits i många år. Vilket gjort att föreningen byggt upp ett nätverk av kontakter i landet, vilket minskar riskerna för floppvärvningar.

"Europa spåret"

Under den här kategorin kommer jag lista klubbar som främst letat och funnit importer i övriga delar av Europa.

Djurgårdens IF:

I Djurgårdens fall syns det tydligt att föreningen letat spelare i Europa.

Europa: 12 stycken

Afrika: 3 stycken

Sydamerika: 2 stycken

Reflektion:

Djurgården är en förening som värvat relativt många utländska spelare under den här perioden. Jag kan inte svara på om det är en medveten strategi att en så stor del av de utländska spelarna hämtats från Europa. Men med tanke på hur siffrorna ser ut, tycker jag man kan anta det.

Halmstad BK

Halmstad har liksom Djurgården första och främst hämtat spelare från Europa

Europa: 6 stycken

Sydamerika: 2 stycken

Afrika: 2 stycken

Reflektion:

Generellt har Halmstad har haft relativt sett haft dålig utdelning på sina utländska importer, framförallt i början av den här perioden. Under de senaste åren har det dock blivit bättre och idag är många av lagets nyckelspelare utländska spelare.

Malmö FF

Föreningen som haft stora problem under den senare delen av den här perioden har värvat en hel del spelare från övriga Europa:

Europa: 10 stycken

Afrika: 4 stycken

Sydamerika: 3 stycken

Reflektion:

Malmö är den förening som värvat flest etablerade utländska importer. Det handlar bland annat om den finska legenden Jari Litmanen och brassen Afonso Alves.

"Afrika spåret"

Under den här kategorin är det en klubb som är listad och det handlar naturligtvis om...

Helsingborgs IF:

Helsingborg är en av de föreningarna som i störst utsträckning satsat på utländska spelare, varannan spelare som värvats är från utlandet.

Afrika : 9 stycken

Europa: 8 stycken

Sydamerika: 4 stycken

Nord- och Mellanamerika: 2 stycken

Reflektion:

Helsingborg söker först och främst importer i Afrika och har där varit relativt framgångsrika. De har lyckats hitta spelare som gjort ett positivt avtryck i klubben.

"Svenskspåret"

Under den här rubriken har jag listat en klubb som uttalat inte söker utländska importer:

IF Elfsborg:

Europa: 3 stycken

Afrika: 1 styck

Reflektion:

De utländska spelare som föreningen värvat är i hälften av fallen utländska spelare som värvats från svenska klubbar. Annars verkar det som att föreningen aktar sig för att hämta importer till föreningen, utan verkar i störta möjliga mån satsa på svenska spelare.

"Lite av varje spåret"

Under den här rubriken kommer jag lista en klubb som det är svårt att se några tendenser på.

IFK Göteborg:

Europa: 3 stycken

Sydamerika: 2 stycken

Afrika: 2 stycken

Nord- och Mellanamerika: 2 stycken

Reflektion:

IFK Göteborg värvar i likhet med Elfsborg få utländska spelare, utan väljer att i största möjliga mån satsa på svenska spelare. När de väl har värvat har det varit spelare från olika världsdelar och det är svårt att utläsa någon strategi över värvningarna som redovisats ovan.

Position på de utländska spelarna

AIK

Målvakt: 1 styck

Back: 2 stycken

Mittfältare: 6 stycken

Anfallare: 7 stycken

Reflektion:

Det är framförallt offensiva spelare som varit AIK:s inriktning när det gäller de utländska spelarna. AIK har annars generellt värvat relativt många backar under de här åren, men de har i nästa samtliga fall varit svenskar. När det gäller utländska forwards och mittfältare har föreningen haft relativt god utdelning. En spelare som Ivan Obolo är ett jättefynd.

Djurgårdens IF

Målvakt: -

Back: 2 stycken

Mittfältare: 11 stycken

Anfallare: 4 stycken

Reflektion:

Föreningen har generellt under de här åren värvat väldigt många mittfältare och det visar sig även i den här statistiken. Precis som i antagonisterna AIK:s fall är få av backförvärven utländska spelare. Djurgården har under de här åren värvat nio stycken backar och endast två av dem är utländska spelare, däribland kultfiguren Jan Tauer.

IF Elfsborg

Målvakt: -

Back: -

Mittfältare: 3 stycken

Anfallare: 1 styck

Reflektion:

I Elfsborgs fall är det ett så litet antal att det är svårt att dra några slutsatser. Det som framkommer precis som i Stockholmsklubbarna är att det är främst offensiva spelare som värvats.

IFK Göteborg

Målvakt: 2 stycken

Back: 4 stycken

Mittfältare: 1 styck

Anfallare: 2 stycken

Reflektion:

I Göteborg är det tvärtom så att de utländska värvningarna oftast är backlinjespelare. Hälften av föreningens backvärvningar under de här åren är utländska importer. Anmärkningsvärt är också att två målvakter från utlandet har värvats. Annars relativt få värvningar av utländska spelare precis som i Elfsborg.

Halmstad BK

Målvakt: 1 styck

Back: -

Mittfältare: 4 stycken

Anfallare: 5 stycken

Reflektion:

Halmstad följer ungefär samma trend som majoriteten av föreningarna i övrigt. Främst är det offensiva spelare som värvats och föreningens utländska värvningar speglar ganska väl hela deras värvningsstrategi i stort.

Helsingborgs IF

Målvakt: -

Back: 6 stycken

Mittfältare: 8 stycken

Anfallare: 9 stycken

Reflektion:

Helsingborg har under de åren värvat hela 13 stycken backar, vilket är odiskutabelt mest av de här åtta föreningarna och också den vanligaste positionen där de hämtar spelare. Så ser det dock inte ut bland föreningens utländska spelare utan där är det främst forwards som hämtats till klubben, dock är det relativt jämntjockt mellan positionerna.

Kalmar FF

Målvakt: -

Back: 1 styck

Mittfältare: 3 stycken

Anfallare: 14 stycken

Reflektion:

I den här föreningen märks det en tydlig strategi i arbetet när utländska spelare scoutas. Det är framförallt forwards som eftersöks och värvas.

Malmö FF

Målvakt: 1 styck

Back: 5 stycken

Mittfältare: 5 stycken

Anfallare: 6 stycken

Reflektion:  

Malmö FF har generellt under de här åren värvat många mittfältare procentuellt sett. Bland de utländska spelarna ser det dock inte likadant ut, utan det är här en blandad kompott av spelare på olika positioner.

Sammanställt position, (procentuellt):

Målvakt: 5 procent

Back: 18 procent

Mittfältare: 34 procent

Anfallare: 43 procent

Reflektion:

Tendensen är att de allsvenska klubbarnafrämst söker spelare i de offensiva positionerna och det gäller framförallt spelare med icke-europeisk bakgrund.

Nästa inlägg kommer jag att ta ut en flipp och en flopp spelare bland de här utländska värvningarna i respektive förening. Jag kommer också att ta ut en spelare som antingen redan har kultstatus eller i alla fall är kultstatusämne. Troligtvis kommer det här inlägget att publiceras under morgondagen.   

Malmö FF förvärv 2004-2008

Malmö FF är en institution inom svensk fotboll, med oerhörda framgångar både nationellt och internationellt. Som enda svenska lag lyckades föreningen nå Europacupfinal 1979, där man tyvärr blev besegrade av Nottingham Forest. De åren jag har valt att studera har inte varit de mest framgångsrika i klubbens historia. Framförallt de senaste säsongerna har varit oerhört påfrestande för supportrarna, där laget sportsligt inte presterat det som förväntas av en storklubb av dignitet som Malmö FF. Det ska dock poängteras att Malmö faktiskt vann SM-guld så sent som 2004, efter det har dock placeringarna bara blivit sämre och sämre.     

2004:

Det här är som tidigare nämnts senaste gången Malmö FF vann SM-guld. Föreningen spenderade en hel del av Zlatan pengarna på att värva namnkunniga spelare till föreningen under den här säsongen. Man värvade hem tre gamla hjältar från proffsäventyr, där Patrik Andersson hemkomst firades ordentligt bland fansen. Lika många spelare värvades från allsvenska konkurrenter, där Afonso Alves blev en omedelbar succé för Skåneklubben. Föreningen fick epitetet Real Malmö i olika typer av media, för sitt namnkunniga och starka lag och satsningen gav som sagt resultat.   

Namn:                                Värvades från:                   Ålder:           Position:

Peter Abelsson                     Allsvenskan                          26 år              Back

Afonso Alves                         Allsvenskan                          23 år              Anfallare

Yksel Osmanovski               Utländsk klubb                     27 år              Mittfältare

Patrik Andersson                 Utländsk klubb                     33 år              Back

Glenn Holgersson                 Superettan                           25 år              Back

Daniel Andersson                 Utländsk klubb                     27 år              Mittfältare

Igor Sypniewski                   Allsvenskan                          30 år              Anfallare

2005:

Det var den här säsongen som kräftgången började för Malmö FF. Spelarna som värvades den här säsongen, blev till stora delar floppar och klubben misslyckades i allsvenskan och ute i Europa. Föreningen hade guldläge att nå Champions League då man lottades mot FC Thun i sista kvalomgången, men efter diverse misslyckades beslut på bortplan försvann drömmen om nya miljoner till klubben. I allsvenskan blev det inte heller någon succé, utan föreningen slutade på för Malmö en blygsam femteplats.  

Namn:                                Värvades från:                   Ålder:           Position:

Anders Andersson               Utländsk klubb                     31 år              Mittfältare

Samuel Barlay                      Utländsk klubb                     19 år              Anfallare

Edward Ofere                       Utländsk klubb                     19 år              Anfallare

Raoul Kouakou                    Utländsk klubb                     25 år              Back

Jesper Bech                         Utländsk klubb                     23 år              Mittfältare

Jari Litmanen                       Utländsk klubb                     34 år              Mittfältare

2006:

Efter den misslyckades säsongen 2005 satsades det återigen stora pengar på att återta första platsen i serien året efter. Sören Åkeby var ny tränare för klubben och han fick mycket pengar att röra sig med, för att förstärka laget. Namnkunniga spelare som listas nedan värvades, men det gav inte resultat. Malmö slutade som ett mittenlag på en sjundeplats.

Namn:                                Värvades från:                   Ålder:           Position:

Ulrich Vinzents                     Utländsk klubb                     30 år              Back

Gabriel                                 Utländsk klubb                     23 år              Back

Junior                                   Utländsk klubb                     30 år              Anfallare

Emil Hallfredsson               Utländsk klubb                     22 år              Mittfältare

Cristian Järdler                     Utländsk klubb                     24 år              Back

Labinot Harbuzi                   Utländsk klubb                     20 år              Mittfältare

Jonatan Johansson             Utländsk klubb                     31 år              Anfallare

Jonas Sandqvist                   Superettan                           25 år              Målvakt

Håkan Svensson                  Superettan                           36 år              Målvakt        

2007:

Återigen är det många profiler och stora namn som värvas till klubben. Främst var det Ola Toivonen och Jimmy Dixon som skulle göra skillnaden mot året innan. Tyvärr blev även den här säsongen misslyckad och föreningen slutade på en blygsam niondeplats. Fansen var i uppror och Sören Åkeby fick inte förnyat förtroende att leda laget. Istället valde ledningen att plocka in den forna Helsingborgaren och landslagshjälten Roland Nilsson till säsongen 2008. Den uppmärksammade värvningen av Babis Stefanidis var en årets största snackisar, men på grund av skador har Babis inte kunnat göra sig själv rättvisa i den ljusblå dressen.  

Namn:                                Värvades från:                   Ålder:           Position:

Babis Stefanidis                    Allsvenskan                          26 år              Mittfältare

Johan Andersson                  Superettan                           24 år              Mittfältare

Ola Toivonen                           Allsvenskan                          21 år              Mittfältare

Daniel Theorin                      Utländsk klubb                     24 år              Back

Jimmy Dixon                           Superettan                           26 år              Back

2008:

Malmö FF som förening bestämde sig för att göra en nystart och börja bygga långsiktigt och man bad också om tålamod från fansen att det kan ta tid innan det blir resultat. Säsongen 2008 är dock inte ens ett mellanår, utan det är totalfiasko. Föreningen har under sommaren handlat spelare i desperation och majoriteten av spelarna som värvades under sommaren, har idag ingen fast plats i startelvan. En tolfteplats är placeringen för Malmö den här säsongen och det finns en hel del för herrar Madsen, Borg och Nilsson att fundera över inför 2009 när den nya arenan står färdig för användning.  

Namn:                                Värvades från:                   Ålder:           Position:

Robert Åhman Persson     Utländsk klubb                     21 år              Mittfältare

Markus Halsti                        Allsvenskan                          24 år              Back

Rick Kruys                            Utländsk klubb                     23 år              Mittfältare

Jeffrey Aubynn                     Utländsk klubb                     31 år              Mittfältare

Mike Jensen                         Utländsk klubb                     20 år              Mittfältare

Jimmy Touma                      Lägre division                      19 år              Mittfältare

Dusan Melicharek                Superettan                           25 år              Målvakt        

Dejan Garaca                        Lägre division                     17 år               Målvakt
Jiloan Hamad                        Lägre division                      18 år            Mittfältare 
                                           

Sammanställning:

Nedan följer en sammanställning av Malmös värvningar mellan åren 2004-2008. Sammanlagt har 36 stycken spelare skrivit på för föreningen och det är något mindre än jag trodde, måste jag erkänna.

Värvade från (antal)?

Allsvenskan: 6 stycken

Superettan: 6 stycken

Utländsk klubb: 21 stycken

Lägre division: 3 stycken

Nationalitet (antal):

Svenska spelare: 19 stycken

Utländska spelare: 17 stycken

Position (antal):

Målvakt: 4 stycken

Back: 10 stycken

Mittfältare: 16 stycken

Anfallare: 6 stycken

Ålder (antal):

- 20: 7 stycken

21-25: 15 stycken

26-30: 5 stycken

31-35: 9 stycken

Värvats från Malmöklubbar eller närstående kommuner:

4 av 36 spelare, vilket är elva procent

Hur många av de som värvats spelar i föreningen idag (antal):

2004

Ja: 1

Nej: 6

2005

Ja: 2

Nej: 4

2006

Ja: 6

Nej: 3

2007

Ja: 3

Nej: 2

Sammanlagt

Ja: 12

Nej: 15

Reflektioner:

Det går att urskilja två olika strategier för Malmö FF. Den första strategin som föreningen hade i början av de här åren var att värva relativt färdiga spelare för dyra pengar. Det här blir extra tydligt säsongen 2004 då den yngsta spelaren man värvade var 23 år gammal och det var den redan då etablerade Afonso Alves från Örgryte IS. Majoriteten av spelarna som värvades under den här säsongen var mellan 26 och 30 år. En annan strategi går att utläsa av nyförvärven 2008. Där majoriteten av spelarna är mellan 21 och 25 år och inte alls lika etablerade nyförvärv som de för några år sedan. Istället verkar strategin vara att värva utvecklingsbara spelare som förhoppningsvis kan ta nästa steg i karriären hos Malmö FF.    

Under 2004 och 2005 värvade föreningen tillbaka fyra stycken hemvändare som alla blev hyllade den dagen de valde att ta steget tillbaka till Malmö FF. Tre av dem värvades tillbaka guldsäsongen 2004, det var Patrik och Daniel Andersson samt Yksel Osmanovski. Året efter anslöt även Anders Andersson från portugisiska ligan. Efter de här två säsongerna har dock ingen före detta MFF:are anslutit till klubben.

Klubben har under åren värvat många namnkunniga och dyra nyförvärv. Jag tror inte att det är någon klubb i allsvenskan som lagt ut lika mycket pengar på spelare som Malmö FF. Jag tänker då exempelvis på spelare som Afonso Alves, Daniel Andersson, Junior, Ola Toivonen och Jimmy Dixon.

I jämförelse med andra lag jag studerat har Malmö FF värvat ett stort antal målvakter och backar. Under de här åren har föreningen inte haft någon kontinuitet på målvaktsposten utan förstamålvakt har ändrats vid ett flertal tillfällen. Likaså även fyrbackslinjen som har fått nya medlemmar med jämna mellanrum. Det är nog här mycket av förklaringen till Malmös kräftgång ligger, att det har saknats kontinuitet i viktiga lagdelar. I likhetsgranskning med de andra klubbarna i bloggserien har föreningen också värvat få anfallare. Under de två senaste säsongerna har faktiskt ingen renodlad anfallare skrivit sin signatur på ett kontrakt med klubben. Det ska dock sägas att klubben försökt att knyta till sig spelare som exempelvis César Santin men misslyckats.

Det har förekommit många dyra och namnkunniga nyförvärv under de här åren, som med tiden blivit dyra och misslyckade nyförvärv. För att ta några exempel på spelare skulle jag och vilja nämna Sypniewski, Osmanovski, Kouakou, Litmanen, Dixon och Stefanidis. När jag går genom den här listan med misslyckade nyförvärv blir jag förundrad över hur den ytterst ansvariga under hela den här perioden, nämligen sportchefen Hasse Borg, är kvar i klubben trots alla felbeslut. 

Få av spelarna har värvats från svenska klubbar i allmänhet och allsvenska klubbar i synnerhet. Hasse Borg har förklarat det med att andra allsvenska klubbar vet att föreningen har pengar och pressar därför upp priserna när Malmö lägger bud. Det är mycket möjligt att det ligger något i den här förklaringen och att det därför är i så stor utsträckning som Malmö värvat från utländska klubbar under de senare åren, precis som så många andra av sina allsvenska konkurrenter. I jämförelse har Malmö dock värvat många svenska spelare, främst under de tidiga åren 2004 och 2005.      

Malmö som förening är inne i en rejäl svacka och jag kan förstå att det som supporter till klubben är svårt att se någon ljusning. Nästa säsong står dock den nya arenan klar, som kommer att innebära att redan rika Malmö kommer att bli ännu rikare. Att en förening får en ny och egenägd arena ger föreningen nya möjligheter i form av att det vanligtvis ger mer kapital till klubben. Det handlar om ökade publiksiffror, mer pengar till klubben per besökare, fler sponsorer och så vidare. Framtiden ser därför ljus ut hos de himmelsblå, även om det som supporter säkerligen kan vara svårt att se det ljuset idag.

Jag måste säga att det har varit svårt att välja vem som skall rankas som den största floppen bland värvningarna under de här åren. Det finns som jag ser det ett antal kandidater som inte presterat det föreningen förväntat sig. Valet stod länge mellan Jari Litmanen, Igor Sypniewski och  Raoul Kouakou. När det gäller överraskning fanns det också en viss beslutsångest. Jag hade svårt att se någon av spelarna som överraskat positivt, valet föll dock tillslut på Ulrich Vinzents som jag tycker är en fullgod allsvensk ytterback.

Bästa nyförvärv: Daniel Andersson

Överraskning: Ulrich Vinzents

Flopp: Igor Sypniewski


Imorgon kommer jag sammanställa delar av den här bloggserien. Jag kommer börja med nationalitet och titta på antalet utländska och svenska spelare som värvats rån de här åtta lagen. Publicering sker under morgondagen 

Under de här fem åren är Kalmar FF Sveriges framgångsrikaste klubb gällande tabellplacering, med en snittplacering på 3,2. Laget har inte slutat sämre än femma under någon av de här säsongerna och i år har föreningen alla möjligheter att få hem det efterlängtade guldet till Kalmar.  Klubben har gjort en intressant resa, från att först, enligt expertisen, spela "Sveriges tråkigaste fotboll" till det vi ser idag, då Kalmar utan konkurrens är den förening som gjort flest mål i allsvenskan. Nedan följer en lista på klubbens nyförvärv under de här åren, som följs av en sammanställning och en reflektionsdel.  

2004:

Det här var föreningens första år i Allsvenskan efter att 2003 spelat i Superettan. Föreningen värvade en hel del namnkunniga spelare för att minimera riskerna att åka ur ännu en gång. Exempelvis värvade man två spelare från Stockholmsklubbarna, nämligen Dédé Anderson från Hammarby och Svante Samuelsson från AIK. Kalmar blev inte heller indragen i någon streckstrid utan föreningen slutade på en finfin femte plats. Sammanlagt värvades sju stycken spelare till föreningen det här året.

Namn:                                Värvades från:                   Ålder:           Position:

Tobias Carlsson                   Utländsk klubb                   29 år              Back

Dédé Anderson                    Allsvenskan                          24 år              Anfallare

Fabio Augusto                     Utländsk klubb                     32 år              Mittfältare

Svante Samuelsson            Allsvenskan                         32 år              Mittfältare

Diogo                                     Utländsk klubb                     21 år              Anfallare

Robert Stoltz                         Lägre division                       28 år              Back

César Santin                        Utländsk klubb                     23 år              Anfallare

2005:

Kalmar hade fått blodad tand efter förra säsongens succé och Nanne ville högre upp i tabellen. Det var den här säsongen som supertalangen Rasmus Elm skrev på för klubben, som skulle visa sig vara oerhört viktig för klubben i deras arbete mot ett SM-guld. En hel del intressanta spelare från Superettan knöt föreningen till sig under den här säsongen och framförallt Mikael Blomberg fick en viktig roll i Nannes lagbygge under två säsonger. Laget slutade på en tredjeplats i serien och värvade sammanlagt sex stycken spelare under 2005.   

Namn:                                Värvades från:                   Ålder:           Position:

Mikael Blomberg                 Superettan                           31 år              Mittfältare

Daniel Petersson                  Superettan                         29 år              Mittfältare

Anatoli Ponomarev               Utländsk klubb                  23 år              Anfallare

Xhevdet Llumnica                Lägre division                     26 år              Anfallare

Rasmus Elm                         Lägre division                    17 år              Mittfältare

Brima Koroma                     Superettan                            21 år              Anfallare

2006:

Den här säsongen tog föreningen ett steg tillbaka i Allsvenskan och slutade på en femteplats. Föreningen gjorde under den här säsongen två värvningar som skulle bli oerhört betydelsefulla för klubben, nämligen Viktor Elm från Falkenberg och Ari Ferreira som skulle inbringa många sköna miljoner till Kalmar.   

Namn:                                Värvades från:                   Ålder:           Position:

Thiago Silva Matos            Utländsk klubb                     23 år              Anfallare

Viktor Elm                             Superettan                           21 år              Mittfältare

Ari Da Silva Ferreira            Utländsk klubb                     21 år              Anfallare

Kim Larsen                          Utländsk klubb                     30 år              Anfallare

Shpetim Hasani                    Superettan                            24 år              Anfallare

2007:

Den här säsongen blev den bästa på många år för Kalmar, då man slutade på en andraplats i serien. Många trodde att föreningen sålde bort en topplacering när Ari Ferreira gick till AZ Alkmaar, men istället höjde sig andra spelare och César Santin spelade under höstsäsongen en fantastisk fotboll.    

Namn:                                Värvades från:                   Ålder:           Position:

Arthur Sorin                         Utländsk klubb                     22 år              Back

Stefan Larsson                     Superettan                           24 år              Back

Patrik Ingelsten                    Allsvenskan                          25 år              Mittfältare

David Elm                            Superettan                            24 år              Anfallare

Ricardo Santos                    Utländsk klubb                     20 år              Anfallare

Givaldo Oliveira                   Utländsk klubb                     23 år              Mittfältare

Thiago Oliveira                     Utländsk klubb                     26 år              Anfallare

2008:

Den här säsongen var första gången Kalmar gick in i säsongen som favorit att vinna Allsvenskan. Experterna trodde att föreningen skulle få problem att hantera den press som plötsligt föll på spelarna. Istället vände spelarna det här till något positivt och till dags datum leder föreningen serien med fyra poäng och vägen till guldet verkar utstakad.

Namn:                                Värvades från:                   Ålder:           Position:

Marcus Lindberg                  Superettan                           28 år              Back

Jimmy Augustsson                Allsvenskan                        27 år              Mittfältare

Abiola Dauda                          Lägre division                     20 år              Anfallare

Daniel Sobralense                Utländsk klubb                     25 år              Mittfältare

Emin Nouri                          Lägre division                          23 år              Back

Marcel Sacramento              Utländsk klubb                     21 år              Anfallare

Sammanställning:

Nedan följer en sammanställning av Kalmar FF: s värvningar mellan åren 2004-2008. Sammanlagt har 31 stycken spelare skrivit på för föreningen och det är betydligt mindre än storstadsklubbarna, men samtidigt är det betydligt fler än en klubb som Elfsborg.

Värvade från (antal)?

Allsvenskan: 4 stycken

Superettan: 8 stycken

Utländsk klubb: 14 stycken

Lägre division: 5 stycken

Nationalitet (antal):

Svenska spelare: 13 stycken

Utländska spelare: 18 stycken

Position (antal):

Målvakt: 0 stycken

Back: 6 stycken

Mittfältare: 10 stycken

Anfallare: 15 stycken

Ålder (antal):

- 20: 3 stycken

21-25: 17 stycken

26-30: 8 stycken

31-35: 3 stycken

Värvats från Kalmarklubbar eller närstående kommuner:

4 av 31 spelare, vilket är tretton procent

Hur många av de som värvats spelar i föreningen idag (antal):

2004

Ja: 1

Nej: 6

2005

Ja: 1

Nej: 5

2006

Ja: 1

Nej: 4

2007

Ja: 4

Nej: 3

Sammanlagt

Ja: 7

Nej: 19

Reflektioner:

Kalmar har varit den förening som varit svåraste att redogöra för och spekulera kring. Det är många spelare föreningen värvat som jag inte tidigare känner till, vilket gör att jag spekulerat en hel del kring spelarnas positioner framförallt brassarnas. Jag tycker dock att det materialet jag tagit fram visar på en del intressant resultat som jag i den här delen kommer att analysera.

Aftonbladet redogjorde idag för en enkät där alla allsvenska sportchefer fick frågan vilken förening som är på att lyckas med sina spelarköp. 50 procent av sportcheferna svarade att Kalmar var den klubb som lyckats bäst, vilket är ett kvitto på att det arbete klubben lagt ner på spelarvärvningar de senaste åren har gett resultat. 

Det går att utläsa en tydlig strategi från föreningen när det gäller inköp av utländska spelare och då framförallt brassar. Kalmar fortsätter trenden som visats i många av de andra klubbarna, nämligen att fokus på värvningar ligger i utlandet. Antalet utländska spelare som värvats i förhållande till svenska är i paritet med Helsingborg. De här spelarna är i de allra flesta fall offensiva och kreativa spelare, 14 av de 19 utländska spelarna som värvats under de här åren är anfallare. Om jag inte missminner mig har klubben också gått ut med de här uppgifterna, att de i Brasilien söker efter kreativa spelare som har förmågan att bryta mönstret och göra det lilla extra med bollen. Sammanlagt har 11 stycken brassar skrivit på för föreningen under de här åren, vilket är en oerhört hög siffra. Dock har det givit resultat främst genom tre spelare, nämligen Augusto, Santin och Ari. Många av brassarna har blivit kortlivade eller inte gjort något större intryck på fotbollsplanen, vilket ofta glöms bort när det i media diskuteras kring Kalmar och deras värvningar i Brasilien. Då det ofta låter som att varenda spelare som köps in gör succé.

Föreningen har under de här åren inte köpt in någon målvakt till föreningen. Kalmar har under de här åren haft samma förstamålvakt och de andramålvakter man haft har alla tagits från de egna leden. Petter Wastå har under de här åren varit oerhört bra och stabil i målet, vilket innebär att föreningen haft värdefull kontinuitet på målvaktsposten.

En betydande del av spelarna som värvats har hämtats från Superettan. Där hälften av de här spelarna idag är kvar i klubben och spelar en viktig roll. Viktor och David Elm har hämtats från Falkenberg, Marcus Lindberg från Mjällby och Stefan Larsson från Degerfors. En annan spelare som värvades från Superettan var Mikael Blomberg som under två säsonger var ordinarie och var en viktig kugga i Nannes lagbygge. Till nästa säsong har föreningen värvat ytterliggare en spelare från Falkenberg, nämligen mittbacken Markus Thorbjörnsson. Det ska bli intressant att se om han får samma utveckling som tidigare Falkenbergspelare fått i Kalmar FF.

Under de här åren har sex stycken backar skrivit på för klubben. Vilket också talar för att det finns en kontinuitet i försvaret. Intressant är att alla spelarna som värvats till den här positionen under de är åren, under perioder varit ordinarie i föreningen. Jag finner inget misslyckat nyförvärv på den här positionen under fem säsonger, vilket är oerhört imponerande och kan vara en förklaring till de lovord Kalmar får för sin värvningsstrategi. Tre av de här sex spelarna Arthur Sorin, Marcus Linberg och Emin Nouri är idag ordinarie i föreningens fyrbackslinje. Tobias Carlsson har varit skadad under hela den här säsongen, men innan dess varit oerhört viktig för Kalmars försvar. Robert Stoltz var innan han försvann till Djurgården given som vänsterback och Stefan Larsson har under den senaste perioden skiftat position till att verka som forward eller ytter. Kalmar och backvärvningar är en bra kombination.

Gällande de värvningar som redan lämnat klubben så går det utläsa följande. Det är framförallt de utländska spelarna som försvunnit från klubben av en eller annan orsak och de svenska spelarna som generellt finns kvar inom klubben. Det ska sägas att spelare som Ari och Santin sålde klubben för stora pengar, vilket kommer att ha stor betydelse för föreningens möjligheter att knyta till sig nya spelare till klubben.

Det går inte att göra en sådan här reflektionsdel utan att nämna bröderna Elm och den betydelsen de har för Kalmar som förening. För det första är det ju smått fantastiskt att tre bröder alla fått en oerhörd talang för att spela fotboll och att alla spelar i samma förening. Betydelsen de här bröderna har haft för Kalmar är ofantlig. För de första är alla tre oerhört talangfulla och lyft föreningens spel till en ny nivå. De har skapat en snackis kring föreningen, som gjort att intresset för Kalmar både bland allmänheten och media har ökat. Att Rasmus Elm kommer att kunna inbringa många sköna miljoner till Kalmars bankkonto är också en förhoppning föreningen har. De här bröderna har tillsammans varit en bidragande orsak till att Kalmars varumärke har stärks ofantligt vilket kommer ha en stor betydelse sportsligt och ekonomiskt de nästkommande åren.

Kalmar är den klubb som det hittills varit svårast att ta ut bästa och sämsta värvning under de här åren, då det inte funnits en lika tydlig kandidat som i de andra klubbarna. Men här kommer i alla fall mina förslag.

Bästa nyförvärv: Rasmus Elm

Överraskning: Patrik Ingelsten

Flopp: Diogo

Helsingborg är en intressant förening i svensk klubbfotboll. Laget är i likhet med Hammarby känt för att spela en trevlig och attraktiv fotboll. Föreningen är berömd för att lägga ner mycket pengar på nyförvärv samt att de i likhet med storstadsklubbarna värvar många spelare, vilket delvis visas i den här undersökningen. Helsingborg har presterat ömsom vin och ömsom vatten under de här åren och placeringarna har blivit därefter.   

2004:

En tiondeplats blev placeringen det här året för Helsingborg, vilket naturligtvis måste ses som en missräkning. Klubben var aktiva under transferfönstret och värvade ett antal namnkunniga spelare under den här säsongen. Det värvades dock en del spelare som kommer att göra avtryck i föreningen under åren som kommer. Sammanlagt värvades åtta spelare inför och under säsongen 2004. 

Namn:                                Värvades från:                   Ålder:           Position:

Jacob Augustsson                Utländsk klubb                     24 år              Back

Claudinei Resende               Utländsk klubb                     26 år              Mittfältare

Thando Mngomeni               Utländsk klubb                     21 år              Anfallare

Peter Graulund                     Utländsk klubb                     28 år              Anfallare

Atiba Hutchinson                  Superettan                           21 år              Mittfältare

Erik Wahlstedt                     Utländsk klubb                     28 år              Back

David Ljung                         Utländsk klubb                     29 år              Back

Daniel Andersson               Utländsk klubb                     32 år              Målvakt        

2005:

I jämförelse med säsongen 2004 var det här en klar förbättring och en sjätte plats blev placeringen för klubben det här året. Tre stycken etablerade svenska spelare skrev på för klubben under det här året. Hemvändaren Andreas Jacobsson kom tillbaka efter ett par framgångsrika år i Tyskland och Danmark. Vidare värvades en mittbackskollega till Jacobsson, nämligen Fredrik Björck samt att den gamla Djurgårdaren och högeryttern Babis Stefanidis återvände till svensk fotboll efter en misslyckad sejour i Bröndby  

Namn:                                Värvades från:                   Ålder:           Position:

Fredrik Björck                     Superettan                           26 år              Back

Imad Khalili                         Lägre division                      18 år              Mittfältare

Fredrik Svanbäck                Utländsk klubb                     26 år              Mittfältare

Olivier Karekezi                   Utländsk klubb                     22 år              Anfallare

Andreas Jacobsson              Utländsk klubb                     33 år              Back

Peter Christiansen                Utländsk klubb                     30 år              Back

Babis Stefanidis                    Utländsk klubb                     24 år              Mittfältare

2006:

Klubben tog sig upp ännu ett par pinnhål efter 2005 och en fjärdeplats blev slutplaceringen för Helsingborg. Det stora som inträffade det här året, inte bara i Helsingborg utan för hela idrottssverige var att Henrik Larsson kom tillbaka till svensk fotboll och han gjorde ett rejält avtryck direkt. Tillsammans med Luton Shelton bildade han den här säsongen allsvenskans bästa och effektivaste anfallspar.  

Namn:                                Värvades från:                   Ålder:           Position:

Adama Tamboura                Utländsk klubb                   21 år              Back

McDonald Mariga                  Lägre division                   19 år              Mittfältare

Tarmo Neemelo                   Utländsk klubb                   24 år              Anfallare

Luton Shelton                       Utländsk klubb                    21 år              Anfallare

Franco Miranda                   Utländsk klubb                     21 år              Back

Henrik Larsson                    Utländsk klubb                    35 år              Anfallare

2007:

En hel rad av spelare skrev på för Helsingborg under föregående säsong. Hela fem stycken mittfältare värvades under det här året som var väldigt mycket upp och ner för föreningen. I sina bästa stunder spelade man en fantastisk underhållande och frejdig fotboll, dock var det för långt mellan gångerna, vilket medförde att tabellplaceringen (en åttondeplats) inte blev så bra som experterna tyckte att laget hade kapacitet till. Framgångarna i europaspelet är dock något som föreningen tar med sig och bortasegern mot Galatasaray är redan klassiskt i svensk klubbfotboll.    

Namn:                                Värvades från:                   Ålder:           Position:

Isaac Chansa                       Utländsk klubb                     23 år              Mittfältare

Marcus Lantz                         Utländsk klubb                     32 år              Mittfältare

Razak Omotoyossi               Utländsk klubb                     22 år              Anfallare

Ólafur Skúlason                   Utländsk klubb                     22 år              Mittfältare

Leandro Castan Da Silva     Utländsk klubb                     21 år              Back

Rene Makondele                    Allsvenskan                          25 år              Mittfältare

Samir Beloufa                       Utländsk klubb                     28 år              Back

Martin Kolár                           Utländsk klubb                     24 år              Mittfältare

Fredrik Olsson                       Superettan                           22 år              Anfallare

Christoffer Andersson          Utländsk klubb                     29 år              Back

2008:

Den här säsongen har föreningen varit försiktigare med plånboken och de har inte värvats i samma utsträckning som under tidigare säsonger. Föreningen har visat upp en fin anfallsfotboll, dock har det funnits problem i försvarsspelet över hela banan, vilket gjort att föreningen tappat aningen för många poäng på konkurrenterna Elfsborg och Kalmar. Än finns dock chansen till en högre tabellplacering då man förra veckan besegrade Kalmar på Olympia och nästa vecka ställs man mot andraplacerade Elfsborg.  

Namn:                                Värvades från:                   Ålder:           Position:

Hannu Patronen                   Utländsk klubb                     24 år              Back

Luiz Marques Denilson        Utländsk klubb                     20 år              Anfallare

Roman Kienast                    Utländsk klubb                     24 år              Anfallare

Mike Sserumaga                  Utländsk klubb                     19 år              Anfallare

Andreas Granqvist               Utländsk klubb                     23 år              Back             

Sammanställning:

Nedan följer en sammanställning av Helsingborgs värvningar mellan åren 2004-2008. Sammanlagt har 36 stycken spelare skrivit på för föreningen och det är framförallt under vissa säsonger som majoriteten av de här spelarna har värvats.

Värvade från (antal)?

Allsvenskan: 1 stycken

Superettan: 3 stycken

Utländsk klubb: 30 stycken

Lägre division: 2 stycken

Nationalitet (antal):

Svenska spelare: 13 stycken

Utländska spelare: 23 stycken

Position (antal):

Målvakt: 1 stycken

Back: 13 stycken

Mittfältare: 11 stycken

Anfallare: 11 stycken

Ålder (antal):

- 20: 4 stycken

21-25: 19 stycken

26-30: 9 stycken

31-35: 4 stycken

Värvats från Helsingborgsklubbar eller närstående kommuner:

1 av 36 spelare, vilket är tre procent

Hur många av de som värvats spelar i föreningen idag (antal):

2004

Ja: 2

Nej: 6

2005

Ja: 1

Nej: 6

2006

Ja: 2

Nej: 4

2007

Ja: 7

Nej: 3

Sammanlagt

Ja: 12

Nej: 19

Reflektioner:

Häpnadsväckande i jämförelse med de andra klubbarna jag har studerat är att en sådan stor andel av spelarna har hämtats från utländska klubbar. Det är inte bara de utländska spelarna utan även de svenska spelarna kommer till stor del från icke-svenska klubbar. Antalet är så stort att jag skulle vilja hävda att det är en strategi från klubben att värva spelare just från den här typen av klubbar och inte först och främst söka spelare på den svenska marknaden. Att endast två spelare här hämtats från allsvenskan under de här fem åren är intressant med tanke på de ekonomiska musklerna som föreningen trots allt besitter.

En strategi framförallt under de senaste tre säsongerna har varit att värva utländska spelare. En klar majoritet av spelarna som köps in har inte svenskt påbrå och det är framförallt från Sydamerika och Afrika som föreningen hämtar spelare till klubben. Det ska även sägas att många av de här spelarna har gjort bra resultat i föreningen, namn som Tamboura, Shelton, Omotoyossi, Chansa, Makondele och Mariga har alla presterat bra fotboll och starkt bidragit till de framgångar som föreningen trots allt haft under de här åren.

Mycket av mediadiskussionen gällande Helsingborg och spelarvärvningar har handlat om spelare från Afrika och att man ville ha genom ett lagförslag om att använda fler än tre icke-europeiska spelare samtidigt på planen. Det märks när jag studerat nyförvärven att många spelare har värvats just från Afrika och det har måste vara och har varit en tydlig strategi från klubben. Sju spelare under de åren har värvats direkt från afrikanska klubbar, vilket är en betydligt större del än de andra allsvenska klubbarna.

Föreningen har värvat många backar under de här åren, framförallt är det miitbackspositionen som föreningen har saknat kontinuitet och haft svårt att finna ett fungerande samarbete under de här säsongerna. Det märks också tydligt när man tittar på siffror över hur mycket mål föreningen släppt in under den här perioden, att försvarsspelet inte har varit den lagdelen som fungerat bäst i Helsingborgs lag.

En position där det dock har varit kontinuitet är på målvaktpositionen. Daniel Andersson värvades 2004 från Skottland och har sedan dess varit ohotad förstamålvakt hos klubben.

Endast en spelare har värvats från den egna regionen och det är Högaborgsspelaren Imad Khalili. Med tanke på det relativt stora upptagningsområde som trots allt finns tycker jag att det är anmärkningsvärda siffror. Det ska dock sägas att Helsingborg under de senaste två säsongerna varit oerhört framgångsrika i att plocka upp spelare från de egna leden, som har gjort bra resultat och blivit ordinarie i klubben.

Studerar man Helsingborg går det naturligtvis inte låta bli att nämna Henrik Larsson. Att en av Sveriges bästa spelare genom tiderna bestämde sig för att flytta hem till Helsingborg har naturligtvis inneburit enormt mycket för föreningen, både sportsligt och ekonomiskt. Det har under de senaste säsongerna varit ett drag kring föreningen, som jag inte uppfattat att det varit tidigare och det är förstås Henrik Larssons förtjänst. Arbetet med sponsorer, publik, locka nya spelare, allt har underlättats något oerhört när Henrik Larsson är en del av truppen. En spelare som företag vill synas tillsammans med, som publiken vill betala pengar för att se och som andra spelare drömmer att få spela med. Henrik Larssons betydelse tror jag inte går att beskriva i ord, det är inte bara för Helsingborgs och svensk fotbolls skull att hoppas på att spelaren väljer att fortsätt sin karriär under några säsonger till. Sedan han kom hem från Barcelona har han utan konkurrens varit seriens bästa spelare och det känns som han har mycket kvar att ge på planen, både i klubblaget och i landslaget.         

Åldersmässigt värvar föreningen generellt relativt ungt. De flesta tillhör ålderskategorin 21-25 och den stora gruppen i den här ålderskategorin är spelare av utländsk bakgrund. De svenska spelarna föreningen värvat exempelvis Daniel Andersson, Henrik Larsson, Andreas Jacobsson, Christoffer Andersson var alla närmare eller över 30 strecket när de värvades.

Bästa nyförvärv: Henrik Larsson

Överraskning: Luton Shelton

Flopp: Tarmo Neemelo


Nästa lag på tur är årets suverän i svensk fotboll Kalmar FF, som kommer redovisas på lördag.