Flipp, flopp och kultstatus del 2
I det här inlägget har jag i Djurgården gjort en bedömning av lagets utländska förvärv. Jag har tagit ut en Flipp spelare, alltså den spelaren jag tycker är den bästa utländska värvningen föreningen gjort under åren 2004-2008. En Flopp värvning har också utsetts och det är naturligtvis den spelaren jag inte tycker har presterat bra fotboll, med tanke på förväntningarna. Avslutningsvis har jag också tagit ut en kultspelare hos föreningen. Det kan finnas olika motiv till varför jag menar att en spelare blir kult, men gemensamt är att jag tar ut en spelare utifrån de egna fansens perspektiv. Motiveringar till varför jag gjort det val jag gör, kommer att finnas under varje spelare.
Djurgårdens IF
Flipp: Sören Larsen
Reflektion:
Sommaren 2004 vände Djurgården blickarna västerut, närmare bestämt till grannlandet Danmark. Där fann de en 23-årig dansk centertank som hade svårigheter att ta en plats i danska storklubben Bröndby. Danskens första tid i Djurgården var tuff. Larsen hade under hela karriären haft problem med skador och problemen fortsatte i Sverige. Larsen missade hela höstsäsongen, men var tillbaka vid god vigör till den allsvenska starten 2005. Succén lät inte vänta på sig och efter att under våren ha gjort tio mål och tagit ett bastant grepp om skytteligatiteln, började det komma intresse från större klubbar. Schalke 04 hörde av sig och trots att Djurgården till en början satte käppar i hjulet för en övergång, fick Larsen tillslut sin vilja igenom. För besväret fick Djurgården enligt uppgifter 22 miljoner kronor.
Flopp: Quirino
Reflektion:
Det är inte många fotbollsspelare jag tycker synd om, men den här spelaren är undantaget. Quirino har haft en oerhörd press på sig sedan har skrev på för klubben 2006. Hans sågs som spelaren som skulle lyfta föreningen till nästa nivå, hela vägen ut till Champions League och de stora pengarna. Klubben betalde också mellan 10-15 miljoner för spelaren, så det fanns högst ställda förväntningar på spelaren både från ledning och fans. Tyvärr såg Quirino tidigt vilsen och ointresserad ut på planen och den första säsongen blev det bara ett mål för den meriterade brassen. Efter den här säsongen försökte Djurgården låna ut spelaren till Sirius, som inte visade något intresse för spelaren. Hösten 2007 kom dock en tillfällig vändning och det blev sammanlagt åtta mål under den här tiden och han fick äntligen visa den svenska publiken sin fulla kapacitet. Tyvärr har eländet kommit tillbaka under 2008 och spelaren har bara mäktat med två mål på hela säsongen. Quirino är en stor gåta, men i sina bästa stunder en bra fotbollspelare. Tyvärr är det något han visar ytterst sällan. Noterbart är att Malmö FF något år tidigare visade intresse för brassen, utan att det blev någon affär.
Kultstatus: Jan Tauer
Reflektion:
Jag är ett stort fan av den här spelaren, enligt mitt tycke är han aningen underskattad som idrottsman i alla fall med allsvenska mått mätt. Han har en frejdig offensiv spelstil och är relativt kvick i fötterna. Tauer har under åren i Sverige fått utså en hel del kritik och glåpord från experter som menar att det inte är någon fotbollsspelare vi har att göra med. Det finns många underbara historier om spelaren och det gör det naturligtvis att hans plats på den här listan är given. Exempelvis berättas det att Tauer rankades som den sämsta spelare i den tyska andraligan det 2007, alltså det året Djurgården köpte honom. Jag tycker dock att det här säger mer om allsvenskan än om Jan Tauer som spelare. Han ser inte ut som en fotbollsspelare, han rör sig inte som en fotbollsspelare, han springer inte som en fotbollsspelare, han är en fantastisk ärlig människa i intervjuer och i relationen med media. Jan Tauer är en underskattad fotbollsspelare och en profil som Allsvenskan skulle behöva fler av. 
Imorgon kommer ett efterlängtat inlägg om Hammarby.
