Argentina - Himmel och Helvete (del 4)
Jag hoppas att den här fjärde och avslutande delen kring de argentinska spelarna ska bjuda på tänkvärd och rolig läsning, Materialet är som tidigare beskrivits begränsat men det finns ändå ett antal punkter jag tycker är värt att ta upp och analysera lite extra kring.
Det första som slår mig är att fyra av de sju argentinska spelarna tillhört AIK. Det här är ingen slump utan det har sedan 2007 funnits en tydlig strategi från AIK att värva spelare från just det här landet. Min profetia är att fler klubbar kommer ta efter den här strategin med tanke på framgångarna AIK haft med ett antal av de här spelarna. Den här förutsägelsen bygger på de framgångar som Ivan Obolo hade under sin tid i AIK och jag tror att fler klubbar i Allsvenskan är intresserade av att finna en spelare med hans kalibrer. Om den här profetian slår in får framtiden utvisa, men det finns redan spekulationer och tendenser på att fler klubbar söker sig till Argentina för att köpa spelare under försäsongen 2011. Island betecknade jag som Göteborgsklubbarnas spår, när det gäller Argentina vill jag karakterisera det som Stockholmklubbarnas spår. Det visar sig att fem av sju spelare från Argentina under de här åren tillhört antingen Djurgården eller AIK.
Rubriken är ju som bekant “Himmel och Helvete”, men skulle också kunna betecknas som succé eller fiasko. Det finns ett spelare som Ivan Obolo eller Jorge Ortiz som blivit hjältar och nästintill helgonförklarade i sin klubb. Sedan finns det spelare som Lucas Valdemarin och Pablo Monsalvo som trots goda vitsord, inte lyckades imponera i AIK-tröjan. Att det finns antingen succé eller fiasko menar jag beror på att de argentinska spelarna generellt varit stora investeringar för de klubbarna de tillhört. Det här medför naturligtvis en större förväntning och påverkar också hur man ser på det resultat som spelarna presterat. Anpassningsproblem är ett begrepp jag skulle vilja lägga några rader på att skriva om. Ett antal spelare har beskrivit anpassningsproblem till antingen spelet eller det svenska samhället som förklaring till att de har velat lämna sin klubb och landet. Det här gäller både spelare som varit framgångsrika i sin fotbollsutövning samt spelare som inte haft samma framgång i sitt spel.
I del tre beskrev jag det faktum att argentinska spelare generellt inte blivit särskilt långlivade i sin klubb och att det finns en tendens att framgångsrika spelare stannar längre i respektive förening. Det finns två profiler som förtjänar ett extra omnämnande i den här fjärde delen . Ivan Obolo visade direkt att han var en klasspelare i Allsvenskan. Med en splitvision och ett bolltouch likt Henrik Larsson var han under ett antal år dominant i Allsvenskan. Utan hans insatser under 2009 hade inte AIK tagit SM-guld. Jorge Ortiz är en oerhört bolltrygg och passningsskicklig spelare, som under 2009 bildade Allsvenskans bästa innermittfält med Dulee Johnson. Avslutningsvis vill jag också belysa det faktum att tre av sju argentinska spelare har varit backar. När jag tänker på sydamerikanske spelare i Allsvenskan är det först och främst offensiva spelare som kommer upp i huvudet, men faktum är att den största delen av de argentinska spelarna faktiskt varit backar. Något jag tycker är förvånande.
Under de närmaste fyra dagarna kommer jag att avsluta den här bloggserien med en studie kring de brasilianska spelarna.
