Argentina - Himmel och Helvete (del 3)
Arbetet med de argentinska spelarna är redan framme vid den tredje delen av totalt fyra. I den här delen är förhoppningen att ta ner analyserandet på individnivå istället för klubbperspektivet som dominerade den andra delen. Min förhoppning är att det ska bli intressant läsning.
Inledningsvis kommer jag att bedöma de aktuella spelarnas resultat i de föreningarna som aktörerna tillhört. Jag har valt att utgå efter rubrikerna; ordinarie, speltid (ej förstaval) samt utanför laget. Jag kommer inte att ta hänsyn till eller beakta spelarens skadehistorik under de här åren, utan bedömningen görs utifrån den perioden när spelaren var tillgänglig för spel .
Ordinarie:
Luis Antonio Rodriguez
Ivan Obolo
Jorge Ortiz
Franco Miranda
Speltid (ej ordinarie):
Lucas Valdemarin
Pablo Monsalvo
José Shaffer
Utanför laget:
-
Precis som rubriken visar finns det ett antal spelare som gjort ett oerhört bra resultat hos sina klubbar. Jag tänker då exempelvis på Ivan Obolo som nästintill är helgonförklarad hos Solnaklubben AIK. Andra spelare har tvärtom blivit stora besvikelser med tanke på de förväntningar klubb och supporters haft på spelaren. Ett exempel på det är Pablo Monsalvo som inte presterade i paritet med förväntningarna. Nedan kommer jag att redogöra hur länge spelarna stannar i respektive klubb:
1 år: Luis Antonio Rodriguez, Djurgården, Pablo Monsalvo, AIK.
2 år: Lucas Valdemarin, AIK, José Shaffer, IFK Göteborg, Franco Miranda, Helsingborg.
3 år: Ivan Obolo och Jorge Ortiz AIK.
Generellt menar jag att de framgångsrikaste spelarna är de som stannat längst i sin klubb, Obolo och Ortiz hade vardera tre framgångsrika år i AIK-tröjan. Slutsatsen att argentinare blir relativt kortlivade i sina respektive klubbar går också att dra utefter resultatet som preciseras ovan. Vidare slutsatser och analyserar hänvisas till morgondagen, då den avslutande delen presenteras.
