Veckan som gått
Den gångna veckan har bloggens skapare varit dålig på att uppdatera sidan, vilket jag ber tusen gånger om ursäkt för. Mycket av förklaringen kan spåras till min tandläkarskräck, igår var det således dags för den årliga rutinkontrollen och jag har gått och grämt mig för det besöket i flera dagar, nu är det dock överstökat och bloggen kommer uppdateras mer regelbundet framöver.
Trots att jag inte bloggat på ett par dagar har jag under veckan följt ett antal allsvenska matcher och jag har den här veckan varit imponerad av det spel som framförallt topplagen i serien visat upp.
Tyvärr missade jag lördagens match mellan Trelleborg och AIK på Vångavallen. Publiksiffran på 1800 personer är inget som imponerar. Däremot tycker jag det är roligt att talangen Andreas Drugge för några år sedan i Elfsborg och närmast från Degerfors börjar hitta tillbaka till storformen. Drugge är en oerhörd bollbegåvning som med rätt omgivning och tränare kan gå mycket långt i sin fotbollskarriär. AIK är och förblir en gåta det här året. Efter en första halvlek mot Hammarby som visade topp 4-klass kom återigen ett lågvattenmärke och oddset på att Rickard Norling får gå efter säsongen är lägre än någonsin.
I söndags eftermiddag bänkade jag mig framför TV:n för att se seriens suverän Kalmar mot bottenlaget GIF Sundsvall. Kalmar fortsätter att gå som tåget och nu verkar det även som man fått ordning på försvaret, som stundom sett lite darrigt ut. Mycket beroende på att man tagit in ännu en balansspelare i laget, nämligen Lasse Johansson som underlättar den eminente Henrik Rydström arbete. Abiola Dauda gjorde än en gång ett inhopp och än en gång gjorde han mål, snart kan inte Nanne hålla talangen utanför startelvan.
Rasmus Elm måste vara allsvenskans mest formstarka spelare. Inte många spelare i serien som har den blicken för spelet, som yngsta broder Elm förfogar över.
Klockan 18.00 samma kväll var det match mellan mittenlaget Halmstad och stackars Norrköping. Bortalaget Norrköping inledde matchen piggast och borde gått till pausledning med något måls ledning. I vanlig ordning var det försvarspelet som satta käppar i hjulet för peking. Ett lojt och tamt försvar lät Anselmo ostört slå in hemmalagets första mål l matchen bakom den strålande Nuredin Bakiu i bortalagets mål. Hela säsongen har försvarsspelet varit Norrköpings akilleshäl och i den här matchen visade de återigen upp den passivitet som präglat dem hela säsongen. Två spelare/händelser tar vi med oss från där här matchen som kan ha betydelse för framtiden. 1. Magnus Samulesson, hjärtat i Norrköping gjorde comeback, det här är kanske precis vad laget behöver! 2. Bayern München förvärvet i Halmstad Michael Görlitz fortsätter att imponera på högerytterplatsen, ett fynd av halläningarna.
Att Hammarby sålde guldmöjligheterna när Petter Andersson skrev på för Groningen har jag redan varit inne på och det blev ännu klarare efter förlusten på Olympia. Henrik Larsson gjorde två nya mål och blev även i veckan utnämnd till kapten för landslaget, en hyfsad vecka för "Världens bästa Larsson." Hammarby led naturligvis av att varken Petter eller Chanko kunde vara med och då räckte man inte till mot offensivt starka Helsingborg.
Elfsborg hängde på Kalmar i toppen med en klar hemmaseger mot ett svagt Ljungskile. Emir Bajrmai var planens gigant med två fantastiska framspelningar till polaren Denni Avdic. Elfsborg imponerade inte i lika hög grad som Kalmar, men visst känns det som allsvenskan står mellan två lag. Vilken annan serie i världen domineras av två lag från städer med omkring 100 000 i befolkningsmängd? En rejäl käftsmäll till storstadslagen AIK, Djurgården, Göteborg, Malmö, Hammarby.
GAIS tog en efterlängtad seger mot IFK Göteborg, helt rättvist. Bobbie Friberg da Cruz har växt till en alldeles förträfflig mittback och som antagligen bara kommer bli bättre och bättre.
Anders Svensson och chippen skadade inför landskampen, känns inte helt tryggt.
Imorgon fortsätter analyserna kring svensk fotboll i allmänhet och Allsvenskan i synnerhet. 
