J-O Waldner
I Kina är bordtennis nationalsport, kineserna har genom alla tider sett det som en självklarhet att de ska vinna de stora mästerskapen. Fram till 1987 så var det heller ingen som rubbade den här ordningen. Det var då den 22-åriga stockholmaren och bollgeniet Jan-Ove Waldner presenterade sig på den internationella bordtennisscenen. I finalen mötte den unge svensken storstjärnan Jing Jialiang. Kinesen var i den här bataljen aningen starkare än svensken, men bordtennisvärlden hade fått sin första skymt av mannen som skulle dominera pingisvärlden ett årtionde framöver.
Två år senare var det dags för ett nytt mästerskap den här gången i Dortmund. Det här året 1989, var året då den kinesiska muren rivdes i bordtennissammanhang, som Bengt Grive så korrekt uttryckte det. Finalen i VM spelade för första gången mellan två svenskar där Waldner stod som slutsegrare. Vidare vann även Sverige lagguld i samma mästerskap.
Efterkommande år blev en kavalkad i svenska mästerskapsguld och Waldner var den stora anledningen till att Sverige blev bordtennisvärldens nya supermakt. Waldners karriär har både varit lång och framgångsrik. Han har sammanlagt 33 stycken mästerskapmedaljer mellan åren 1982 till 2002. Under mer än två decennier tillhörde han världseliten. 2004 gjorde han sitt sista avtryck på den internationella scenen, då han slutade fyra under OS i Aten. J-O som han i folkmun kallas går i Kina under namnet Lao Wa, "Det ständigt gröna trädet". Waldner är omåttligt populär i Kina och är en av Sveriges absolut största idrottare alla kategorier.
