Idrott när det är som BÄST
I söndags mellan klockan 15.30 till 21.30 bevittnade jag det absolut högklassigaste jag någonsin sett på en idrottsarena. Jag har alltid varit intresserad och fascinerad av tennis och när det drar ihop sig till Grand Slam sitter jag som fastklistrad framför TV-apparaten. I söndags satt jag framför TV:n i sällskap med brorsan, Jonas Berg och Niklas Kulti. Kompatanterna i den här osannolika bataljen var eleganten och segermaskinen Roger Federer. På den andra sidan befann sig rebellen och utmanaren Rafael Nadal. Wimbledon är den mest klassiska av alla klassiska tennisturneringar som spelas. Den har en extra varm plats i alla svenskars hjärtan efter Björn Borg och Stefan Edbergs framgångar här.
Roger Federer är en gentleman på tennisbanan. Han är helt enkelt född till att spela tennis. Perfekt teknik i alla grundslag och ett rörelseschema och en spelförståelse som tennisvärlden aldrig tidigare har skådat. Schweizaren har alltid älskat att spela på gräs, vilket bevisas av att han inte förlorat en match på underlaget sedan 2002. Federer hade inför det här året tangerat Björn Borgs rekord och således vunnit Wimbledon fem år i rad. I år skulle han äntligen bli större än sin idol och närma sig Pete Sampras som vunnit turneringen vid sju tillfällen. På andra sidan nätet stod dock en spansk yngling som efter två raka förluster mot Federer i Wimbledon var ute efter revansch.
Det fanns en extra krydda med matchen och det var vem som egentligen hade det psykiska övertaget kompatanterna emellan. Nadal hade en månad tidigare utklassat Federer i Franska Öppna och har besegrat Federer vid fler tillfällen än tvärtom. Federer å sin sida hade över 60 segrar i rad på gräs och hade besegrat Nadal vid de två senaste tillfällena på gräs.
Matchen kan beskrivas som ett skådespel där två olika spelartyper möts. Den hårdservande, spelskickliga, lugna, högerhänta och finurliga Federer mot den kraftfulla, snabba, vänsterhänta, känslomässiga och baslinjespelande spanjoren Nadal. Matchen var en holmgång som kunde slutat precis hur som helst. Det som till slut fällde avgörandet var, enligt min uppfattning, det bombardemang som Nadal utsatte Federer för under hela matchen, vilket medförde att schweizaren såg märkbart sliten ut i slutet av femte set. Både Nadal och Federer spelade fantastiskt tennis och jag tror inte att tennisvärlden någonsin sett en match med bättre spel och mer nerv. Den enda enskilda spelarinsatsen som kommer i närheten av den prestation som Federer och Nadal presterade var när undertecknad själv under våren 2007 besegrade den mediokre och något självgode tennisspelaren Pontus Pfeiffer med 6-2, 6-0, 6-0, 6-0.
För övrigt är Roger Federer världens bästa tennisspelare genom tiderna och jag hoppas att han får revansch mot Nadal i US Open senare under året.
