Eldsjälar
Eldsjälar är något jag är tudelad till.
Jag hyser en oerhörd respekt för det arbete som de här männen och kvinnorna lägger ner på sin fritid för att hjälpa sin förening. Att de i år fick en egen TV-gala för deras prestationer tycker jag också är helt i sin ordning för all den tid och det engagemang de lägger ner för att barn och ungdomar i det här landet ska få möjlighet att utöva olika idrotter. Eldsjälar och den sorterns engagemang tycker jag dock egentligen enbart borde vara en del i breddidrotten. När det gäller den svenska elitidrotten så har jag själv upplevt att de i många fall tyvärr spelar en avgörande roll till att föreningen i många fall inte utvecklas utan står och stampar på samma ställe som den gjorde för 20 år sedan. Vilket medför att föreningen inte utvecklas ekonomiskt eller sportsligt.
Under min utbildning har jag på eget initiativ åkt södra Sverige runt för att presentera mig och mina tankar kring idrotten för olika föreningar. Jag har således träffat en mängd högt uppsatta personer i Sveriges elitföreningar. I många fall är de ansvariga i föreningarna, ideellt arbetande personer, som arbetat för sin förening i flera årtionden och har en oerhört konservativ och trångssynt bild över hur en idrottsförening bör skötas och hur man drar in pengar till diton. När man kommer med egna förslag så möts de med skepticism för att de inte är i linje med hur föreningen tidigare arbetat. Det här är dock inte hela sanningen. I lika många fall som jag blivit bemött med skepticism har jag också fått oerhörd positiv respons och jag har inlett samarbeten med en handfull klubbar som med glädje tagit del av min kunskap.
Idrotten och dess föreningar har en så oerhört stor betydelse för samhället och medborgarna som lever i det. Det engagemang, intresse och de möjligheter som finns för idrotten menar jag inte går att hitta i någon annan samhällsinstitution och det gör idrotten unik. Var och varannan dag läser man om föreningar som skyller på skatteregler och dylikt för att vi inte kan konkurrera med andra länder, det här är något som jag överhuvudtaget inte köper. Sverige har måhända ett högt skattetryck, men det är inte här skon klämmer. Problemet ligger hos elitklubbarna själva och att de måste bli bättre på att tillvarata och använda det intresse och engagemang som finns för sporten. Det handlar om allt från sponsring till publik.
Jag hyser en oerhörd respekt för det arbete som de här männen och kvinnorna lägger ner på sin fritid för att hjälpa sin förening. Att de i år fick en egen TV-gala för deras prestationer tycker jag också är helt i sin ordning för all den tid och det engagemang de lägger ner för att barn och ungdomar i det här landet ska få möjlighet att utöva olika idrotter. Eldsjälar och den sorterns engagemang tycker jag dock egentligen enbart borde vara en del i breddidrotten. När det gäller den svenska elitidrotten så har jag själv upplevt att de i många fall tyvärr spelar en avgörande roll till att föreningen i många fall inte utvecklas utan står och stampar på samma ställe som den gjorde för 20 år sedan. Vilket medför att föreningen inte utvecklas ekonomiskt eller sportsligt.
Under min utbildning har jag på eget initiativ åkt södra Sverige runt för att presentera mig och mina tankar kring idrotten för olika föreningar. Jag har således träffat en mängd högt uppsatta personer i Sveriges elitföreningar. I många fall är de ansvariga i föreningarna, ideellt arbetande personer, som arbetat för sin förening i flera årtionden och har en oerhört konservativ och trångssynt bild över hur en idrottsförening bör skötas och hur man drar in pengar till diton. När man kommer med egna förslag så möts de med skepticism för att de inte är i linje med hur föreningen tidigare arbetat. Det här är dock inte hela sanningen. I lika många fall som jag blivit bemött med skepticism har jag också fått oerhörd positiv respons och jag har inlett samarbeten med en handfull klubbar som med glädje tagit del av min kunskap.
Idrotten och dess föreningar har en så oerhört stor betydelse för samhället och medborgarna som lever i det. Det engagemang, intresse och de möjligheter som finns för idrotten menar jag inte går att hitta i någon annan samhällsinstitution och det gör idrotten unik. Var och varannan dag läser man om föreningar som skyller på skatteregler och dylikt för att vi inte kan konkurrera med andra länder, det här är något som jag överhuvudtaget inte köper. Sverige har måhända ett högt skattetryck, men det är inte här skon klämmer. Problemet ligger hos elitklubbarna själva och att de måste bli bättre på att tillvarata och använda det intresse och engagemang som finns för sporten. Det handlar om allt från sponsring till publik.
Kommentarer
Trackback
